Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om universitetsinrättningen - II. Mannens ynglingaålder (1833)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vådliga, men beklagligen nog vanliga försummelse, genom hvilken
den med nöden kämpande ungdomskraften helt och hållet lemnas
åt sig sjelf, bör det ihågkommas och allvarsamt behjertas, att
fattigdomens tukt är helsosam endast med vilkor att den ej räcker för
långe, och vidare att dess inflytelse inskTänker sig till denna period
af ungdomen, emedan den i den derpå följande åstadkommer mera
skada än gagn. Om mångfaldiga facca intyga, att så väl
vetenskapen, som staten, räknar sina kraftfullaste stöd och ädlaste
vårdare inom den class, på b vilkens uppfostran fattigdomen inverkat:
följer deraf, att, om den högre uppfostran göres så kostnadsdryg,
att den obemedlade alldeles derifrån utestänges, en rik källa till
sann duglighet blir tillsluten; och att det med samhällets högsta
väl har ett nära sammanhang, att den, som under den individuella
kraftens utvecklings-period kämpat med trångmål och brist, må, då
han är af naturen utrustad med ädlare förmögenheter, under
ungdomens derpå följande sista stadium, i hvilket den inre kampen
böljar, erhålla skydd emot nöden, hvars krossande förtryck han då
icke mägtar uthärda. — Men måhända är det ännu vigtigare för
ynglingen under denna period, att så väl samhället i allmänhet som
i synnerhet dess större och dess helhet upprätthållande fanctioner
visa sig för honom icke allenast i en hög, deras inre och högsta
betydelse, så vidt möjligt är, uttalande gestalt, utan äfven såsom
bestämbara af och påkallande en till ädel, stark och genomgripande
handling utvecklad mannakraft. Härigenom utgår uti väl förvaltade
Stater ifrån sjelfva Statsförvaltningen en uppfostringskraft, som
framkallar ynglingalitvets ädlare rigtning; då deremot uti dem, der
slapphet och dålighet genomtränga samfundslifvet, denna rigtning
antingen afskräckes genom den uppmuntran, som gifves åt odugligheten,
eller ock framträder i harmfall, till ofördragsamhet och ändamålslös
sturskhet lätt urartande, egoism. Vidare följer häraf, att de
statsförfattningar, som åt all sann duglighet medgifva en positif
inflytelse på det hela, bafva en uppfostrande kraft, som saknas hos dem,
tanquam ad eculenm, tradunt onus suis prægrave humeris alti, cujus
perapicaciæ solertiæque fatnam suam committunt, et in quos publioi
mo-menti >es vere recumbat lngentea itaque usus in m agn arum dignationum
viris prim» juventæ aspera et inolemens fortuna håbet; neo aeeius in
administratione minorum et robur et vires et patientiam suffieit
duri-oris vitæ matura adsvetudo; hano vero, Auditores, plerumque non
paren-tum indnlgens providentia sed vis et coactio, et neooessitatis telum
in-vitis injungit. — L. C. p. 165.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
