Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om universitetsinrättningen - II. Mannens ynglingaålder (1833)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sina läroår. Att denna, för öfrigt nog allmänt utspridda,
verlds-åsigt iunerligt sammanhänger med en genomförd protest emot den
positiva betydelsen af de heliga föreställningarne om Gnd och
naturen, och dessutom är förenlig med en hög grad af hvad man
vanligen kallar bildning, torde väl ej behöfta erinras. — En annan
class af desse förnekare af den ungdomliga evolutionens inre
betydelse innefattar dem, hos hvilka den individuella kraften bibehåller
den öfvervigt, som tillhör ynglingaålderns andra period, och gifver
åt cbaracteren en sjelfviskhet, som är oförenlig med tron på det
evigas absoluta magt Ynglingens begär efter frihet öfvergår hos
desse till mannens begär efter välde. Den princip, som de så väl
i tänkesätt som i handling hylla, utgår ifrån den inneboende
föreställningen, att mannen är sjelfviskhetens högsta personification på
jorden, och att således hans högsta mål år att eröfra verlden, att
göra naturens och mensklighetens krafter sig underdåniga. Denna
princip genomgår hela menniskoslägtets historia, och har i enskilda
tidehvarf och hos vissa folkslag framträdt, såsom nästan absolut
bestämmande dess öden, och åt flera delar af samhällslifvets inrättning
gifvit en stämpel, som här ett omisskänneligt vittnesbörd om sitt
ursprung. Det är en fruktansvärd storhet, som mannen förvärftat
genom herraväldet af denna princip. Han har kämpat med den
yttre veridens alla magter, och segrat, — ty han är listigare än
ormen, och starkare än lejonet Han har med herrskarehand fattat
den, som inom hans eget slägte är kärlekens och oskuldens organ
och förnedrat henne till ett blott medel för sina njutningar. Han
har kämpat med sina likar, och gjort förhållandet emellan herre
och slaf till samfundsinrättningens ännu qvarstående, ehuru på sin
grund redan skälfvande, typ. Men hvad är han väl i hela denna
kedja af .den individuella kraftens fortgående segrar och eröfringar?
— Den store fridsförstöraren, som gjort jordeu till en vidsträckt
stridsplats, som grumlat den spegelklara ytan af liftets flod och utplånat
uttrycket af det gudomliga ifrån naturens anlete. > Wo der Mensch
wandelt, verschwindet mir der Schöpfer. > Han har affallit ifrån
det heliga bud, som i mannakraftens blomningstimma uttalar den
sanna humanitetens väsende och ändamål.
Detta bud fordra nemligen sjelfviskhetens uppoffring; mannen
skall kämpa, men icke för sitt, utan för Guds välde; den magt,
han förvärfvar, skall vara undergiften det heliga, och genom denna
undergiftenhet blifra det organ, genom hvilket kraften af detta
heliga skall genomträga verlden och återföda den till en ny varelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
