Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om universitetsinrättningen - IV. Om universitetsinrättningens betydelse (1833)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bevis, att universitetånrättni ngen för det närvarande icke motsvarar
sin idé, och dessutom af det moderna uppfostringssystemet är hotad
antingen med undergång, eller åtminstone med en yttre ställning,
som tvingar den att helt och hållet affalla ifrån ån högsta och
väaendtliga princip.
Universitetet uttalar till de uppväxande den fordran, att de
genom arbeten, hvilkas högsta ändamål och sanna betydelse de icke
straxt förmå inse, skola förbereda sig att genom den evolutiva kraft,
hvilken uti ungdomen skänkes dem af naturens hand, blifva
vetenskapens organer för culturens eller den menskliga förädlingens
vid-magtfaållande och befordran. De, som bevaka det enskilda
interes-set och anse detta bevakande såsom välviljans och
menniskokärle-kens högsta uttryck, träda deremot upp och fråga: hvad skola de,
som lyda denna uppmaning och offra ån barndoms- och sin
ynglingaålders alla krafter till vetenskapens tjenst, erhålla till
ersättning för dessa uppoffringar? — Vinna de en större förmåga att
accommodera åg efter verldens eller det beståendes fordringar, och
genom denna förmåga ett medel till sin egen utkomst och timliga
lycka? — På dessa frågor kunna universitetets män svara endast
följande: Vi kunne lofva intet, emedan den gåfva, soro utgör
trohetens ocb lydnadens belöning, kommer icke ifrån oss eller den
inrättning, vi vårde, utan ifrån den högre magt, till hvars tjenst vi
åro invigde; men vi förtröste på denna magt, ifrån hvilken
tanken erhåller sitt ljus och ungdomen sitt hopp ocb sin kärlek,
att den åt dem, hvilkas allvar är rent och hvilkas sökande troget,
skall gifva erfarenheten af det evigas äfven det menskliga vetandet
genomträngande kraft, och, genom denna erfarenhet, en öfvertygelse,
som icke kufvas af verlden, utan öfvervinner den. Om denna
öfvertygelse och de handlingar, till hvilka den förbinder, skola af
verlden mötas med belöning eller förföljelse, är ovisst; men om
deras rot är djup och den inre trohet, som utgör deras lif, ren och
sann, skola verlden och dess frestelser icke vara dem öfvermågtige,
utan de skola äfven vid grafvens brädd, sedan alla timliga
förhoppningar fallit för förgängelsens hand, upprätthålla hoppet i den
pröf-vades bröst och med trohetens heliga band förena hans sista tankar
med deras, som tro på mensklighetens frälsning och på den
tillkommande uppenbarelsen af sanningens eviga rike äfven på jorden.
Då man betraktar univorsitetema i deras förhållande till de
meningar, hvilka nu äro, om icke rådande, åtminstone allmännast
yttrade, bör all anledning till förundran öfver den flendtlighet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
