Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om landtbrukets förhållande till civilisationen och bildningen (1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dels för att beröfva dem hemvist och skydd. Genom dessa
oförståndiga åtgärder beröfva de landet skogarnes skydd emot den ifrån
söder hotande ökenprocessen och dess förbrfinnande vindar, och således
befordrar lejonets välde ehuru indirekt äfven vextrikets förödelse.
Men lejonets magt är icke blott en yttre, utan äfven en inre. Den
fruktan Araben för detsamma hyser, är af mystisk art Det har,
sfiger han, fått sin öfverlägsna styrka omedelbart ifrån Gud, och
derföre är hans fruktan blandad med vördnad och viljans
undergif-venhet under de passioner, som motsvara det vilda djurets drifter
ocb bestämma dess character. Roflystnad, hämndgirighet och
grymhet utgöra jemte ett ytterligt högmod i den grad de Nordafrikanska
folkens character, att de ur sitt eget inre ej kunna utveckla någon
annan samhällsform, än röfvarestatens.
Colonisationen i Afrika, om den skall blitva något annat och
båttre än blott eröfring, förstöringskrig och förslafvande, påkallar
der-fftre jägareyrkets medverkan i stort och det är tvenne enskilde män,
som i vår tid åtlydt denna kallelse. Den ene år en Engelsman,
vid namn Cumming, som anställde en stor jagt i Södra Afrika och,
utgående ifrån Capstaden med ett följe af fyra drängar och en piga,
två hästar och 12 oxar, de sednare för att draga den vagn. uti
hvilken han egentligen bodde, inträngde han i det inre landet, der,
såsom han säger, ännu ingen menniska satt sin fot Han angrep
hela massan af Sydafrikas rika djurverld utan annan afsigt, än att
å ena sidan tillfredsställa sitt begär efter jägarelifvets njutningar,
hvilket såsom bekant hos somliga menniskor är till ytterlighet
häftigt, och å den andra att insamla flerfaldiga saker, som dels i
handeln i allmänhet dels för naturaliesamlingar, äro dyrbara. Hans
syftemål var således egennyttigt och ehuru hans berättelser roat
många, som betrakta bragderna af denne den nyare tidens Nimrod,
såsom de kalla honom, med beundran *), äga de dock inför den
betraktelse, som uppfattar jägareyrkets verkliga ändamål, ett obetydligt
värde. Det är rofdjurens bekrigande och utrotande, som utgör
jägarens bestämmelse och ger honom en plats ibland den verkliga
mensk-lighetens organer och tjenare. I afseende på de öfriga djuren åter,
år hans verksamhet endast af underordnad betydelse, ty öfver dem
*) Han jagade ihärdigt och utan nfigot uppehåll i fulla fem år, och
bodde under hela denna tid i sin jagtvagn. Detta äfventyrarelif
föror-sakade honom en nästan barnslig fröjd. Den glädje han beskrifver sig
hafva känt, första gången han sköt en elephant, är så pueril, att den
gränsar till det löjliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
