Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om landtbrukets förhållande till civilisationen och bildningen (1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionen bör skattas högst, och derföre skall, efter som det berättas»
på några ställen i Tyskland iörsök blifvit gjorda, att alldeles lägga
ned ladagårdsskötseln och behandla åkern blott med artificiella
gödningsämnen. Dessa försök utgöra en ibland de afvägar, på hvilka
egennyttan lönnår afleda landtbruket ifrån sitt egentliga och högre
mål och förstöra det verkligt vördnadsbjudande i desscharaoter. Den
snillrike Bfilow säger, »att om menniskan djupt insåge betydelsen af
sitt förhållande till naturen, skulle hon finna, att i detta förhållande
står mineralriket lägst, dernäst vextriket och djurriket högsi Men
nu har egennyttan omvändt förhållandet och menniskan älskar
derföre metallerna högsi dernäst vexterna och sist djuren.» När man
betraktar husdjurens vård blott ifrån dess materiella sida eller deras
förseende med föda samt hus och andra skyddsmedel mot kölden,
kan man väl icke påstå det denna vård i allmänhet är så
fullständig den bör vara. De djur, som användas till dragdjur, blifva
ej sällan drifha öfver förmågan och behandlas i allmänhet med kall
ovänlighet om icke alltid med grym hårdhet. Djuren hafva icke
allenast förmåga af uppfostran och psvchisk utveckling, utan äfven
en naturlig tillgifvenhet för menniskan, en instinktartad önskan att
underkasta sig hennes välde. Om menniskan går denna deras
böjelse till möte med vänlig behandling, vinna de derigenom sin
högsta och egentliga trefnad, som återverkande på deras kroppsliga
ro-productionsprocess, ger äfven åt denna en större vigör och
utveck-ling8krafi När man anställer en jemförande betraktelse emellan å
ena sidan Araben, Kosacken, Tartaren m. fl. i umgänget med och
behandlingen af sina hästar, herden på Alperna i behandlingen af
hornboskapen och oss sjelfva i förhållandet till hunden; samt å den
andra sidan det allmänt brukliga behandlingssättet af husdjureu,
måste det blifva tydligt, huru mycket ännu för menniskan återstår
att hos sig utveckla af verklig humanitet, innan hon kan anse sig
värdig bestämmelsen att vara den ädlare organiska verldens vårdare
och attbeherrska och genomtränga den med dén verkliga
mensklig-hetens regenerationsprincip.
Men det är icke blott djuTen, som böra blifva föremål för
menniskans omedelbara vård, utan äfven vexterna. Jag vill nu icke
ingå i undersökningen af den mystiska frågan om menniskans
omedelbart psychiska inflytelse på den ädlare sidan af vegetationen, eburu
den framgång, som enskilda menniskor hafva framför andra, i
synnerhet vid blomsterodlingen, häntyder derpå, emedau denna fråga
är för poetisk för denna min afhandling. I stället vill jag fästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
