Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om landtbrukets förhållande till civilisationen och bildningen (1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samhet, hvilken såväl häfdatecknare, som anthropologer och zoologer
hittills deråt egnai Det som först borde falla hvaije uppmärksam
åskådare i ögonen är att den bär vittne om en längesedan förfluten
tid, hvilken för öfrigt saknar alla historiska minnen. Den är en
lefvande minnesvård af en mensklighetens tidsålder, uti hvilken
men-niskan i förhållandet till uaturen var utrustad ined en vida större
rikedom af kärlek, vishet och magt, än hon har nu För att hos
kommande slägten förvara sitt minne och sitt namn, hafva
menni-skorna sedermera uppbyggt städer, fästen, torn, pyramider m. nn,
men allt detta skall falla i ruiner och varda till stoft, då dereraot
mensklighetens rike, som i urtiden blef inom den organiska verlden
genom husdjurens domestication och uppfostran grundlagdi skall
räcka till dagarnes ände, eller så länge menniskoslägtets egen
tillvarelse sjelf fortfar. Genom det välde öfver den organiska verlden,
hvilket uti husdjurens domestication och uti valet och odliugen af
de förnämsta sädesslagen gemensamt iunehålles, hafva våra urfäder
öfverlemnat oss ett arf, utan hvilket vårt slägte icke skulle kunna
hafva bestånd, och som såväl uti vittnesbördet om öfverträffande
vishet, ädelmod och välvilja, som uti de välgörande verkningarnas
rikedom är så stort, att det utesluter all jemförelse med hvad vi
möjligen skola förmå öfverlemna åt framtidens slägten. I hvad
förhållande åter står den archeologiska forskningen sådan den nu är,
och äfven i sin högsta syftning söker att blifva, till detta
märkvärdiga, för alla så uppenbara faetum? . . .
1 biologiskt och anthropologiskt afseende, är detta märkvärdiga
faetum lika rikt, som uti historiskt Domesticationens begrepp
innefattar icke blott det individuella djurets fängslande, tämjande och
familiarisering med menniskan, ty sådant kan uträttas äfven i våra
dagar. Utan dess hufvudsakliga innehåll är att ett helt slägte
tages af menniskan i besittning, förblifver under tidernas lopp i
hennes vård, och i detta förhållande icke blott fortplantar och förökar
sig, utan äfven förvandlas och utvecklar flerfaldiga nya egenskaper
och förmågor. Den förvandling domesticationen hos husdjuran
åstadkommer eger kke blott rum hos deras psychiska character och
förmögenheter, så att hatet blir kärlek och vildheten undergifvenhet
och lydnad, samt instinkten utvexer till verklig intellectualitet, utan
den genomgriper äfven den kroppsliga sidan af lifsprocessen, och den
förändring, den der åstadkommer, inskränker sig icke till storleken,
den yttre gestalten, hudbetäckningens färg o. s. v., ty man
återfinner den äfven i sjelfva organisationen, och någon gång i dennas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
