Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om landtbrukets förhållande till civilisationen och bildningen (1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nord-Amerikas mågtiga fristat en g&ng, såsom jag med temlig
säkerhet hoppas, skall öfvervinna den individualism, som nu hämmar
utvecklingen af dess stora och ädla anlag, skola äfven dess mest
upplyste medborgare genomträngas af den upplyftande tanken, att
deras samhälle är det förnämsta organet för utbredandet af den
Europeiska civilisationens välde på jorden. Denna höga och betydelserika
bestämmelse har den nord-amerikanska fristaten, egentligen genom
det nära förhållande, hvari den nu står till negerstamroen. Detta
förhållande bär väl ännu slafveriets afskyvärda prägel, men det är
icke nödvändigt att det så skall fortfara. Christendomens och
humanitetens magt är uu i afseende på denna vigtiga fråga i stark
tillvext, och deras heliga bud hafVa blifvit uttalade af ädla och
mägtig-j röster. Slafveriets försvarare, ehuru flere af dem äro
ta-lentfulle och kunnige män, hafva deremot i striden endast
ådagalagt huru djupt egennyttan kan förvrida förståndet vid
nppfattnin-geu af de mest solklara frågor, och huru sannt den kraftfulle
repu-blicanen Jefferson yttrade sig, då han sade: >i moraliskt afseende
förnedrar slafveriet slafägaren sjelf djupare än slafven>. Medlare
emellan de båda kämpande partierna hafva äfven framträdt och
behandlat fiågan med moderation och billighet; och under det de
erkänna det slafveriet är stridande emot christendomens och
humanitetens bud och fordringar och således förr eller sednare måste
upp-bäfvas, medgifva de å den andra sidan, att slafvarne äro en verklig
egendom, som icke utan kränkning af eganderätten kan fråntagas
deras egare, så vidt ej tillräcklig ersättning derför blir gifven. Nu
skulle åter en sådan ersättning komma att uppgå till en så oerhörd
summa, att det måste anses för omöjligt att åstadkomma den. Men
frågar man med skäl, skall christendomens heliga bud och
humanitetens obestridliga fordran, gifva vika för ett blott- materiellt
hinder? — Det är hårdt, att tänka sig en sådan blott yttre
nödvändighet såsom segrande, och mänsklighetens expansivkratt, såsom deraf
alldeles hämmad. Men det är omöjligt för den, som icke låter
alldeles hänföra sig af phantasien, utan låter erfarenheten af den yttre
verkligheten gälla hvad den kan, att öfverlemna sig åt hoppet om
motsatsen. Slafveriets omedelbara upphäfvande måste jag, så bittert
det äfven är, anse vara omöjligt och dessutom ytterligt oförståndigt,
grymt och vådligt för negrerna sjelf va, om befrielsen icke åtföljes
af de befriades försättande i en stark och vårdande samhällsställning,
om hvars egentliga beskaffenhet man nu, icke en gång -uti
inbillningen, kan göra sig något begrepp. Men slafveriet kan, genom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
