Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om landtbrukets förhållande till civilisationen och bildningen (1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningsplatsen åter, genom att förlora sitt närmare förhållande till
gudstjensten, nedsj anker till den obetydliga bestämmelsen, att vara
en minnesvård åt de aflidnes ära ifrån den sublima att tolka, väcka
och upplifva de lefvandes hopp.
Den trädgårdskonst, som hos den högre och rikare adeln i
England var den rådande före revolutionen, hade, såsom det synes
mig, jagtparken till syftemål och prototyp. Men dessa parker voro
anlagda i stor scala och deras prakt härrörde väl egentligen ifrån
de gamla jettelikt höga träden, de rika massor af buskverk, som
uppvext under deras skydd, de breda vägarne, som utan att rätta
sig efter de rätliniga formernas reglor, i fria, nästan nyckfullt
slingrande rigtningar genomskuro den tjocka skogen och gjorde den
tillgänglig för raenniskor, samt ytterligare deras sammanhang med
de väldiga, vanligen befästade slotten, som voro godsherrarnes
bostäder. Men det var väl egentligen jägareyrket sjelft, som gaf åt
parken dess egendomliga character och åt lifvet der den friska och
stojande glädje, som ännu i dag fortfar att bevaras i ett kärt och
älskande minne. Det var icke blott aristokrater och adelsmän, som
hade sin glädje i skogen, utan äfven bönder och jeomän sökte der
sin egentliga trefnad. Till trots af jagtlagarne bildade de förbund,
som väl ursprungligeu hade det fria skogslifvet och den olofliga
jagten till sitt egentliga ändamål, men dock ej sällan urartade tnl
röfvareband. Det lägre Engelska folkets nationalhjelte Kobin Hood,
år derföre blott till en obetydlig del en historisk personlighet, utan
i bufvudsaken en poetisk personification af det fria skogslifvet
Kärleken till skogen är ett grunddrag i den engelska nationalcharacteren
hos både hög och låg, och det förekommer mig, som den skulle
utgöra ett lefvande element uti den stora trädgårdskonst, som tillhör
vår tid och bär den engelska nationens namn. »Merry England»
och »Merry green wood» kunna anses såsom synonymer. Men
revolutionen kom och, såsom alltid i sådana brytningar, var hatet till
det gamla hufvudsaken, hvaremot det nya, hvars nit och kärlek
utgör det positiva uti den verkliga utvecklingen, icke var uppfattadt
i någon bestämd föreställning, knappt anadt Att slott blefvo
ned-rifha och parker förvildades, var en naturlig följd af den
revolutionära fanatismen, och löftet uti independentens predikan: »Vi skole
hugga sönder kungseken till ved, att dermed elda commissbagarens
ugn» uppfylldes efter bokstafven. Efter restaurationen hade de
fleste godsegarna lidit så mycket af revolutionens förödelser och
utpressningar, att de icke förmådde återställa sina förstörda egendo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
