Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om landtbrukets förhållande till civilisationen och bildningen (1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med større allvar och nit än hittills efterleta källorna, icke blott
dem, som redan genombrutit marken och framträdt i dagen, utan
äfven dem, hvilkas ådror ännu äro dolda under jordytan *). När
åter ett sådant sökande är fruktlöst, återstår ännu utvägen, att
genom artesiska brunnar bryta sig in till vattenprocessen i djupet, tör
att derifrån hemta det sunda och med tellurisk kraft begåfvade
vatten, som är oumbärligt för den kraftfullare och fullkomligare
utvecklingen af de högre organismernas lit Att åt källorna bör
beredas aflopp synes mig äfven vara at vigt, och derigenom kan man
möjligen åtminstone stundom, bidraga till försköning af enskilda
smärre partier af landet
Floderna utgöra ej allenast ett landskaps skönaste och ädlaste
prydnad, utan de täfla med träden, att gifva detsamma dess
egentliga pittoreska character, och i mån af sin storhet och rikedom,
öf-verträffa de dem uti, att skänka taflan rörlighet och lit De
dyrkades dertöre af forntidens folk, och flere af culturhistoriens
heligaste minnen äro fästade vid deras namn. Skalden säger derföre
om floden:
»Hans ande lifvar de förbrända fälten,
Han döper länder, med sitt namn och far;»
men äfven ytterligare:
»Till gäst de rika städer honom bjuda,
Och blomstersängar fatta om hans knän!»
De sednare orden böra uppfattas ej allenast såsom ett factum, utan
äfven såsom en uppmaning, ett bud. Att industriens centralorganer,
städerna, samt bruk och andra större verkstäder anläggas vid floder,
dels för haudelns behof, dels för fabrikernas, är en allmänt
bekant sak, men om hvilken det icke nu egentligen är fråga; men
skaldens ord innehålla, att de boningar och verkstäder, inom hvilka
menniskans näringsomsorger och arbeten centralisera sig och geuom
sina oupphörliga erinringar om mödor och bekymmer, äro för dem,
hvilka icke anse vinstens hopp utgöra den timliga glädjens egentliga
rot och grund, motbjudande nog, kunna genom floden få en
behagligare skepnad af rörelse och lit hvaraf menniskan icke bör för-
*) Rhabdomantion, den må använda slagrutan eller ej, är icke i
den grad fabel, dikt eller vidskepelse, som den ensidigt quasi rationella
dumhet, som nu är hos många så vanlig, vill påstå, utan den bör mer
tagasf i anspråk än hittills, och man kan göra detta utan att derföre låta
missleda sig af bedragare och charlataner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
