Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om landtbrukets förhållande till civilisationen och bildningen (1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärlekskyss, klädde sig genom blomningen till brud, då helsades han
såsom apostel af naturens mystére och hans ord framgick genom
hela.den civiliserade verlden såsom ett evangelium, hvilket
uppfattades med en förtjusning, hvarpå man icke har något annat
exempel i vetenskapsodlingens historia.
Blomsterträdgården är således vårdsanstalten för vextrikets
ungdom. Men denna vård kan vara af tvåfaldig beskaffenhet. Å ena
sidan kan den stödjande sig på den Linnéiska principen, inse och
vörda blomningens ändamål, som är fröbildningen, och i följd deraf
icke deråt gifva den excessiva ifrån sin naturliga typ afvikande
cna-racter, som tillintetgör fröbildningen redan i dess första
utvecklingsstadium. Den söker derföre att genom undvikande af konstiga
ret-medel hos vexten bibehålla den typ, som är nödvändig för dess
verksamhet såsom slägtets generationsorgan. Denna artförändring af
trädgårdskonsten kallas derföre den botaniska, emedan den har ett
vetenskapligt ändamål Den andra artförändringen åter, söker att
genom en förvandling af blomman, som upphäfver hennes betydelse,
såsom utvecklingsorgan för generationens process, gifva åt hennes
gestalt en praktfull, men kortlifvad och betydelselös varelse. Men
har menniskan rätt, att i egenskap af lifvets vårdare, så djupt
ingripa i dess process, att den förvrides till en sitt egentliga ändamål
förstörande ensidighet? — Det är svårt, att besvara denna fråga.
Den genom konst framkallade praktfulla blomsteracten är en bild
af något, som är högst bedröfligt, nämligen af menuiskans
behandling af sitt eget lif. Åt ungdomen, dess njutningar, dess flärdfullt
glänsande drägt, den oftast falska glansen af en excessiv
kunskapsbildning o. s. v. offrar hon, såsom en bedröflig rik erfarenhet lårer
oss, ganska ofta sin framtid, dess lycka, dess duglighet och dess
kraft Ean det då man uppfattar den verkliga betydelsen af denna
jemförelse af likartade facta, anses vara menniskan tillständigt att
i afseende på vexternas lif utföra något som hon i förhållande till
sitt eget måste anse för fördömligt? Den verklige botanisten svarar
och måste svara nej på denna fråga. Men äfven skönhetens konst
har i afseende på densamma en fordran, som bör värderas och
högaktas. Det tillhör nämligen denna konst &tt till en högre och
idealiserad uppenbarelse framkalla naturens positiva krafter, på det
de derigenom måtte för menniskotanken vinna den högsta möjliga
grad af åskådlighet och det är denna idealiserade gestalt som bår
skönhetens namn. Blomningen är, såsom redan är sagdt vexternas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
