Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pehr Hoffvenius (1859)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den svenska bergverksrörelsens förkofran och flor, är dock
hufvud-saken hans studentminne. Denna parentation Sr skledes en alldeles
egenärtpd skriftställareproduct och antager nästan characteren af en
officiell handling. Den är en hyllning ät den ungdomliga
utveck-ligen och studentlifvet, giften af en professorsoorps, som derigepom
tillkännagaf att den ansåg studentlifvet flir universitetets centralkfaft
Den handling, genom hvilken Odhelstjjerna bjöd farväl ät sina
|ng-dorasstudiers glada hem, var hans eicertiidispatation, hvilken han
utgaf året efter Hoffvenii död, och som handlade, »de magnitiemis
rerum ». Denna skrift har onekligen en stor märkvärdighet Dess
syftemål är att genom antagandet af ett för de yttre sinnena doldt
förhållande emellan kropparna förklara de fhcta, på hvilka
vidskepelsen stöder sig och derigenom besegra den sednares magt utan
att använda den blotta förnekelsens slöa och vanmägtiga vapen.
Af-sigten var god, men författaren har ej lyckats att uppnå den; och
hans arbete kan nu icke vara något mer, än en litterär curiositet
Det är dock ett uttryck af ett djerft anande snille, och det problem,
hvars löeande det sig förelagt är likaså väl nu som då en stor men
obesvarad gåta. Särdeles märkvärdigt är det uppseende denna skrift
vid sitt utgifvande väckte. Ventilationen bevistades af universitetets
samtlige professorer, af hvilka flera framträdde såsom opponenter,
hvilket äfven var händelsen med Erkebiskopen Svebilius sjelf Det
berättas, att præses ej med ett enda ord behöft deltaga i
discus-fidonen, utan den uuge författaren försvarade sin afhandling med
säkerhet och framgång, utan allt biträde. Det tillägges ytterligare:
»Accedebat etiam ad reliquas dotes incredibilis facundia et linguse
volubilitas, latini sermonis tam casta, tam tersa, tam facilis,
expedita et nusquam titubans, nusquam offendens profluentia, ut non
nisi inter La tias et Tullias nutrices eductam putares». Och detta
omdöme yttras af Upmarck, som ännu i vår tid af en utmärkt
kännare blifvit kallad: »den Romerska vältalighetens praktpbeoomen
i norden.» — Efter detta aflagda specimen reste Odhelstjerna
utrikes och fortsatte i Leipzig sina medicinska studier, der han snart
utgaf sin gradualdisputation »de putrefactione» och erhöll
doctors-graden. Men sedan vände sig hans forskningsbåg åt ett annat håll,
och hau egnade sin återstående lefnad åt mineralogien och
bergsvetenskapen. Hans studier inom detta kunskapsområde drefvos med
en då för tiden mycket berömd ihärdighet i både theoretisk och
practisk rigtning, både hemma och under flera gånger företagna
vidsträckta resor. Hans reseberättelser väckte mycken uppmärksam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
