Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pehr Hoffvenius (1859)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ziervogtl, som, efter det b&n blef adlad, kallade sig Roihlöbm, var
en mycket ansedd man. Strax efter hemkomsten ifrån sin vidsträckta
och långvariga ntlåndska resa blef han ledamot i Collegium Medicam,
och det var vål iföljd af denna befattning, som han utarbetade
Phar-macopoea Hohniensis, Sveriges första pharmacopé, om man icke för
en sådan vill anse Francs Apothekers Ordning. Han blef sedermera
liftnedicus, och följde med Carl XH i ryska fälttåget, i hvars
början han dog af en genom förkylning ådragen feber. Bothman ftr
mårkvårdig för sina åfventyrliga resor och, såsom det synes mig,
äfven för sitt ostadiga lynne. Han studerade medicinen redan i sin
barndom, undervisad af sin Mer, som vål var prest, men tillika
en kåck medicinsk empiriker. Når han kom till universitetet,
eg-nade han sig först åt theologien. Men Hoffvenii anseende och magt,
såsom lärare, fattade äfren honom. Han slog sig derföre snart på
medicinen, och såsom jag har god anledning att tro, uppfattade han
den, i öfverensstämmetse med den chemiatriska åsigtens’ principer.
Han reste derefter till England och fick vid universitetet i Oxford
venia docendi i chemien, och något dylikt har vål knappt någonsin
händt någon annan svensk lård. Men han ledsnade snart vid denna
befattning, och reste till Portugal Innan kort blef han äfven der
missnöjd, och begaf sig till fots genom Spanien och Frankrike till
Holland. Han måste på denna resa uthärda stora missöden. Han
blef anfallen at stråtröfvare, af hvilka han vål med ytterlig möda
tiggde sitt lif, men blef så utplundrad, att han utsvulten och trasig
fick tigga sig tram den återstående delen af resan. Efter
hemkomsten practiserade han någon tid i Stockholm, men efter det han
i Upsala fulländat sin afbrutna lärocurs, blef han föreslagen tQl
Med. Professor i Lund, för hvilken befattning ban dock icke hadc
båg, utau blef i stallet Amiralitets-Medicus i Carlskrona. Begäret
efter åfventyr och utländska resor, beherrskade honom äfven i hans
sednare år, men ett ingånget giftermål hindrade honom ifrån att
då följa denna sin böjelse. Drossander och Boberg blefvo båda, den
ene efter den andra Hoffvenii efterträdare, men ingendera förmådde
fortsätta bans verk. De voro dock båda lärda, arbetsamma och med
goda själsförmögenheter utrustade män. Men Drossander fann
reaction en hos det svenska tänkesättet emot medicinens vetenskapliga ’
cultur för stark, och den sednares införande i vårt land i följd deraf
ftr en chimére. Han trodde sig derför berättigad, att emancipera
sig iftån de göromål, bans lärarekall ålade honom, och odeladt egna
sig åt sina favoritstudier. Roberg åter arbetade med allvarligt nit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
