Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck (1846)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerbet i Holland, och återvände till fäderneslåndet efter ett år.
Under sin utrikes resa hade han tillfälle att för andra anatomer
fullständigt ådagalägga sin upptäckt, och de, som derigenom
öfverty-gades ej blott om upptäcktens sanning och värde, utan äfven om
Rudbecks verkliga förtjenst i afseende på densamma, voro i
synnerhet v. Hoorne och Hemsterhuis, hvilke äfven sedermera icke
förnekade denna sin öfvertygelse.
Innan jag betraktar de sedermera, både i afseende på personer
och sak, uppkomna tvistefrågorna, anser jag mig böra i korthet
sammanfatta hufvuddragen at Rudbecks nya auatomiskt-physiologiska
lära, sådan den var, då han i April månad 1652 genom
föreläsningar, hållna icke blott inför den skarpsinniga drottningen och många
andra bade lärda och olärda åhörare, utan äfven inför flera
sakkunniga män, gaf offentlighet åt densamma, och hvilken han sedermera
uti utgifna skrifter i anatomiskt afseende genom tillägg af nya
upptäckter väl utvidgade, men icke förändrade.
»Uti hela kroppen finnas kärl, som föra en ofärgad vätska,
och dessa förena sig med de ifrån tarmkanalen utgående, som föra
ett mjölklikt ämne, eller den såkallade chylas. Den åderstam, som
genom dessa kärls förening bildar sig, uppstiger längs efter
ryggraden på venstra sidan, och under vägen upptagande bröstets och
de öfre extremiteternas lymphkärl utgjuter den sig slutligen uti
venstra subclavicularvenen. Vätskan uti alla dessa kärl rör sig i
centripetal rigtning till blodet och hjertat och således ej
någou-städes tvärtom.» Det sednare trädde i rak opposition emot förut
yrkade meningar, i synnerhet i afseende på tvenne organer nämligen
lefvern och njurarna. Om den förra påstod Aselli och efter honom
de flesta andra, med undantag måhända af Sylvius, att han var det
centralorgan, dit mjölkådrorna förde chylus, och att de vattenådror,
som hos honom träffas, således voro tillförande och icke bortförande kärl
Om njurarne åter påstod, såsom redan ofvanföre är uppgifvet, Pecquet,
att till dem tillförande kärl omedelbart ifrån receptaculum öfverförde
chylus. Dessa meningar voro ej blott anatomiskt origtiga utan
äfven i afseende på sin physiologiska betydelse mot hvarandra
stridande, men högst oredig, dunkel och förvirrande blef den
physiologiska åsigten, då man, såsom vid Rudbecks uppträdande flere gjorde
och ibland dem Bartholinus sjelf, hyllade dem begge.
De physiologiska satser, hvilka Rudbeck i sammanhang med
sina anatomiska upptäckter yrkade, voro hufvudsakligen följande.
Lefvern år organ icke för sangvificationen sjelf, utan endast för bio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
