Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck (1846)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åberopad ef ier Terentius: *Nihil jam dicitur, quod non dictum est
prius*, och, såsom det ej sällan plägar hända, egnade han sin
vidskepliga hyllning mer åt de gamles okunnighet, än åt det
väsendt-liga innehållet af deras verkliga kunskaper.
Att någre Italienske anatomer, såsom Marchetti och Molinetti,
emot Bartholini lärjungar envist förfäktade Asellis halflärdiga
upptäckt och dermed sammanhängande skefva åsigt, är knappt förtjent
af någon uppmärksamhet. Det synes mig nämligen i hufvudsaken icke
betyda något annat än att Söderns lärde icke alltid utan
gensträf-vighet och obehag emottaga undervisning ifrån Norden, utan tvärtom
och isynnerhet då, såsom det denna gång synes hafva varit
händelsen, de nordiske sändebuden med hälft våld vilja påtruga dem sin
vishet, deremot utrusta sig med en tillgjord enfaldighets skyddsvapen.
Det som åter efter min tanke har djup historisk
märkvärdighet, är att tidehvarfvets störste physiolog, han, som mer än någon
annan är att anse såsom anförare för denna vetenskaps djupare,
emot sjelfva grundidéerna rigtade, forskning, den store Harvey sjelf,
ihärdigt satte sig emot både Asellis, Pecquetfs och Rudbecks
upptäckter och den lära, som genom dem utvecklade sig. Han
yttrade denna sin opposition egentligen uti bref till sina vänner, i
synnerhet till Morison och Horst, och dessa äro införda uti
London-upplagan af hans Opera omnia. Hans invändningar skola
hufvud-saklijen bestå uti envisa och oupphörligt förnyade förnekanden af
motståndarenas iakttagelser, och enligt Haller vidhöll han detta sitt
förnekelsesystera ännu 1655 eller två år före sin död. Orsaken till
denna besynnerlighet uti Harveys personliga bildningshistoria synes
mig vara en sak af ej riuga betydelse och väl värd att närmare
betraktas. För ålderdomssvaghet kan den icke anses, ty utom det
att, ehuru Harvey blef gammal och nära uppnådde 80 år, det dock
är om honom beråttadt, att i högre grad än vanligt hans själskrafter
till slutet fortforo att vara oförsvagade, började hau sitt motståud
redan emot Aselli vid dennes första uppträdande och då var han
ännu i sina bästa år. Mången som gjort närmare bekantskap med
literärhistoriens skuggsida, skulle väl kunna falla på den misstanken,
att Harvey icke ville hafva någon medtäflare om första
hedersplatsen inom de pbysiologiska studiernas område, och derföre kände
motvilja mot en forskning, hvilken mer än dä för tiden någon annan
hotade honom med en sådan. Men Harvey’s hela lefnad bär i så
många afseenden stämpel at ädelhet, sanniugsnit och ett upphöjdt
tänkesätt att man måste alldeles förkasta en sådan honom
förnedrande föreställning. En annan mening år den. att det hos forskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
