Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams vetenskapliga character
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna Sydenhams protest gäller dock icke blott den
medicinska empirismen sjelf, utan älven, såsom det synes af den nedanföre
anförda noten, i ännu högre grad de främmande meningar, som ifrån
andra mer eller mindre närgränsande forskningområden intränga inom
medicinens gebit och der usurpera vetenskapens anseende och magt.
Medicinens vetenskap och principer skola, säger han, icke utgå ur
främraandeartade meningar, vare sig philosophiska, physiologiska,
anatomiska. cbemiska eller physicaliska, utan ur läkareerfarenheten sjelf
och den omedelbara åskådning af sjukdomsprocessen, som utgör dess
väsendtliga innehåll. Denna protest är en af de hufvudpunkter, uti
hvilka Sydenhara framträder fullkomligen consequeut med
Hippocra-tes och såsom hans egentlige själsfrände. De åsyfta dock dermed
för ingen del medicinens afsöndring ifrån sina vexelförhållanden till
andra forskningsarter. Utan tvertora skall medicinen väl införlifva
sig med det öfriga raenskliga vetandet och derifrån tillegna sig allt,
hvad som kan befordra dess theoretiska eller practiska ändamål, men
den skall utgå ur sig sjelf och ej ursprungligen vara undergifven
främmande principer. Men oaktadt denna protest således kan
åberopa auctoriteten af medicinska literaturens tvenne mest lysande
namn, har den dock, såsom bekant, icke förmått göra sig gällande.
Ännu ä,r medicinen i vetenskapligt afseende omyndig. Underkastad
de främmande meningarnes oupphörliga invasioner och vexlande
välden, har den fortfarit att, i saknad af egna principer, vackla än hit
och än dit, stundom hyllat de philosophiska systemernas dogmatism,
stundom varit beroende blott och bart af den anatomiska
iakttagelsen, stundom lika “undergifvet slutit sig till den experimentala
physiologien, chemien eller physiken. Ifrån alla dessa håll hafva
käcka förfäktare af mer eller mindre klyftiga hugskott tilltrott sig
kunna cönstruera medicinens lärobyggnad och således, den ena efter
den andra, i kortare eller längre tid beherrskat den i afseende på
gicæ, dum scriptores, quorum aniraos falso colore illæ imbuerint, istius
modi phænomena morbis adfigant, qualia. nisi in ipsorum cercbro, looum
numquam habuerunt, debebant autem in conspectum ve o i re, si hypothesis,
quam ipsi pro concessa ac rata habent, constaret veritas: Adde quod si
quando symptoma aliquod, quod cum dicta hypothesi adposite quadret,
revera morbo competaU cujus typum delineaturi sunt, tum illud supra modum
evehunt ac plant reddunt ix pvoc eXsqavta* quasi in hoc scilicet totius
negotii car do ver teretur: sin hypothesi minus congruat, aut prorsus silentio,
aut levi snltem pede transmittere consueverunU nisi forte beuejicio
subtili-tatis alicujus phi/otophicce in ordinera cogi, ac quoquo modo adcommodari
possit. L. C p. 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
