Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams vetenskapliga character
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8peculatifva och empiriska ståndpunkter velat, utan att befatta sig
med medicinens utöfning, utveckla sjukdomens begrepp, inse dess
inre grund och construera lagarne för dess process, hafva varit flera
både i äldre och nyare tider. Men deras tal har liknat den
blindes om färgen. Deras verkliga kännedom af det föremål, omkring
hvilket deras meningar äflande vridit sig, har vanligen varit så svag
och ofullständig, att äfven den mest okunnige routinier kunnat
märka dess brister. Medicinens vetenskap lefver derföre i erfarenhet och
handling och den långa, af tungt arbete och bittra lidanden
utmärkta bana, hvilken den pathologiska forskningen i följd deraf har
att genomgå, för att komma till den empiriska kunskap den
behöf-ver, gör att den hos de flesta ej hinner längre; och försöket att
vetenskapligt uppfatta denna empiriska kunskaps väsendtliga innehåll
och gifva det en doctrinär form, är med större svårigheter förenadt,
än vid andra forskningsarter. Men svårighet är icke detsamma som
omöjlighet, och vi böre icke låta hoppet om en sådan vetenskapens
verkliga seger äfven inom medicinens gebit falla. Men denna seger
fördröjes i stället att befordras genom alla försök att vinna den på
någon annan väg, än genom den verkliga läkarekonstens utöfning.
Om någonsin vetenskapen skall kunna genomskåda det dunkla och
hemlighetsfulla område af lifvet, öfver hvilket sjukdomen utöfvar sitt
fruktansvärda välde, måste det således ske genom medicinen eller det
nitfulla bemödandet att upphäfva eller åtminstone inskränka detta
välde. Medicinen måste således betraktas såsom stående i
vetenskapens tjenst och såsom en väg till vishet, men den uppfyller,
enligt Sydenham, denna sin vetenskapliga bestämmelse, endast i
samma mån den med trohet arbetar för uppnåendet af sitt practiska
ändamål. Att således upprätthålla denna trohet, under full
förtröstan, att den omsider skall leda äfven till vetenskapens mål, utgör
den ena sidan af medicinens vetenskapliga forskning och de högste
representanteme deraf äro Hippocrates och Sydenham. Att åter,
under erkännande af läkarens erfarenhet såsom den pathologiska
vetenskapens lefvande rot, dock ur densamma utveckla, ifrån det stränga
beroendet af konstens fordran befria och i vetenskaplig form
framställa dess väsendtliga innehåll, utgör den andra sidan, inom
hvilken Galenus och Stahl ännu med rätta böra anses, såsom de
förnämste. Denna vetenskapens och konstens ömsesidiga motsats är ett
nödvändigt uttryck af medicinens fortgående cultur och således af
vänlig och upprätthållande, ej af fiendtlig och förstörande betydelse.
Dock kan den till det sednare förhållandet urarta och öfvergå till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
