Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Pathologi och Nosographi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gens egentlige anförare. Dock bafva demia rigbuiugs ifrigaste secta**
torer icke, såsom jag tror, af något begär att med sina meningar
införlitva ett berömdt namn, utan af verklig öfvertygelse yrkat detta,
och således äfven att studium af Sydenharas skrifter utgör ett
vigtigt medel tör utvecklingeu af den idé, hvilken de hylla såsom
pa-thologiens förnämsta grundtanke. Men ehuru jag anser denna deras
åsigt af Sydenhams vetenskapliga betydelse för falsk, är den dock
af särdeles stor vigt för medicinens nuvarande cultur, emedan
Sy-denham verkligen, i högre grad ån någon annan, är medlare
emellan den gamla åsigten, som har dyskrasien till centralidé, och den
nya, hvilken just nu år i sitt utvecklingsstadium, och som söker
pathologiens princip uti degenerationens eller parasitlifvets begrepp.
Den dynamiska sidan af sjukdomsprocessen uppfattar
Syden-ham dunkelt och vid framställningen deraf begagnar han sig af det
symboliska talesättet: spiritus animaies eller nervandar. Den som
fäster sig vid detta uttryck och deruti icke ser någon annan mening
än den bokstafliga, kan svårligen i Sydenhams åsigt finna något
annat än grummel och oreda. Men, om man, såsom sig bör. väl
ogillar men ursäktar talesättet, och, utan att deraf låta förvilla sig,
söker det väsendtliga innehållet deraf, torde det dock låta göra sig
att ternligen klart och bestämdt uppfatta hans mening.
Dessa spiritus animaies äro de krafter, genom hvilka det
andliga hos menniskan utöfvar väldet öfver det kroppsliga, och, ehuru
det sednare kan motverka dom och hindra deras fria verksamhet,
är dock en sådan det kroppsligas inflytelse att betrakta blott såsom
en yttre *). Ehuru detta icke klart framgår ur de i noten anförda
ställena, emedan meningen om de ifrågavarande krafternas antingen
materiella eller andliga betydelse der tydligen vacklar, synes mig
dock uti den pathologiska uppfattningen af bypochondriens och
hysteriens inre grund öfvertygelsen om det andligas öfvervigt och
positiva betydelse vara bestämdare uttryckt Denna de nyssnämnda
*) Quemamodum enim Homo quidam exteriör conspicitur ex
partibus sensui obviis compaginatus, ita procul dubio et interiör est quidam
Homo, e debita spirituum serie, et quasi fabrica, constans, solo rationis
lumine contemplandus. Hic vero cum temperie corporis in tim i us
con-junctus et quasi unitus, tanto ægrius faciliusve de statu suo dejicitur,
quanto major minorve ea, quam a Natura sortimur, prinoipiorum
consti-tuentium firmitas. L. C p 395. Animi robur et constantia, quamdiu
hoc corporis luto incrustatur, a firmitudine spirituum eidem /amulantium
maxiuie pendet; qui quidem supremum in scala materiæ gradum
consti-tuunt, in ipso Entis immortalis confinio positi. p. 400.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
