Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Pathologi och Nosographi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Galenus icke, utan upphäfver i stället striden, dämpar de stridandes
ömsesidiga häftighet och, dä det neutraliserar deras inbördes
spänning, återställer det omedelbart deu organiska processens harmoni
och ordning. Strid utgör aldrig ett omedelbart uttryck af lifvets
välde, utan betyder tvärtom alltid affall derifrån, ocb dä detta affall
år så djupt att ett återställande under lifvets magt icke mer är
möjligt, blir undergång dess nödvändiga följd, segren må vinnas af
hvilken af de stridande sora helst. Men mer härom längre fram.
Sydenhams indelning at stadierna, st exhorrescentiae,
ebullitio-nis och despumationis, förtjenar uppmärksamhet, emedan den
grundar sig på den qualitativa principen och icke på den falska blott
quantitativa, hvilken besynnerligt nog Galenus valde och förmådde
göra så gällande, att den ända till de sednare tiderna bibehållit
öf-vervigten. Den qualitativa principen är Hippocratisk och, ehuru det
sätt hvarpå Sydenham i likhet med sin föregångare använder den,
år nog enkelt och outveckladt benåmningarue temligen crassa och
blott figurativa, samt skillnaden emellan det andra och det tredje
stadiet inconsequent med deras åsigt af dessas inre identitet är den
dock i hufvudsaken sann och en god ledare vid uppfattningen af
sjukdomsprocessens gång och successiva förvandlingar.
Det tillhör mig nu att betrakta Sydenham, såsom den
individuella sjukdomsprocessens nosograph. Hår bar han förvärfvat en ära,
som väl aldrig kan försvinna eller en gång fördunklas. Det är
nämligen icke den vanlige empiristen, som mödosamt sammanletar de
enskilda moraenterna, för att sedermera efter förmåga ordna dem till
ett helt utau den med snillets högsta magt utrustade siaren, som
förmår, så till sågandes, se sitt föremål i ansigtet och med
genomträngande blick fatta den centralpunkt i phaenomenet, som
uppenbarar dess väsendtliga inre och omkring hvilken det öfriga inför
betraktelsen sjelfmant ordnar sig till det verkliga och fullständiga
fac-tum, hvilket den blott samlande betraktaren fruktlöst bemödar sig
att sammansätta. Af de sjukdoms-beskrifningar Sydenham gifvit oss,
äro några fullständiga, och det är om dem, som det anförda
egentligen gäller. Andra åter, i synnerhet de, som innehållas i den lilla
handboken (Processus integri &c.) äro särdeles korta, men äfven hos
dem igenfinner man denna skarpa blick, som uppfattar föremålets
hufvudpunct. Till de förra höra först och främst beskrifhingarne af
feberprocessen, i alla de vexlandc former, i hvilka den under loppet
af 25 år, ifrån 1661 till 1685, i London förekom. Det är, såsom
bekant, genom dessa beskrifningar, som Sydenham förvärfvade sig den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
