Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Pathologi och Nosographi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sista sommaren eller 1669 voro de i afseende på både frequens och
häftighet mildrade, till dess de uti Augusti månad med den då
inträdande gastriska constitutionen, alldeles försvunno. Såsom redan
olvanföre är anmärkt, utgör koppornas beskrifning en af Sydenhams
förnämsta nosographiska triumfer, och detta gäller hufvudsakligen,
ehuru icke uteslutande, om skildringen af denna grassation, hvilken
han äfven utmärker med benämningen variolæ regulares. Den feber,
som var gängse under vintermånaderna och äfven sporadiskt
under de andra årstiderna *), kallar han f. continua variolosa. Den
var utmärkt af stark symptomatisk svett eller dianhé af samma
betydelse, genom hvilka antingen febern förlängdes eller ock
symptomer af elakartad beskaffenhet, såsom secundära petechier och
delirium. inställde sig. Den egentliga formen för crisis var, såsom i
kopporna, salivation.
Om hösten eller emot slutet af sommaren 1668 var, jemte
denna feber, diarrhé allmänt gängse, hvilken då den vanligen
förut-gicks af feberrysningar, Sydenham anser blott såsom en varietet af
den förra **).
Den constitution, som började i Augusti 1669 och fortfor till
och med året 1672, kallas af Sydenham c. dysentcrica. Hade redan
då för tiden det nu så allmänt brukliga ordet gastrisk tillhört den
pathologiska terminologien, hade det väl blifvit anvåndt vid denna
*) Quo primum tempore variolæ incessebant, et novum quoddam
fcbris genus exortum est, a variolis, quales se tum gerebant, non mul
tum abborrens, si pustularum eruptionen) demas, et quæ ab illa pendent.
— Fcbris hæc, licet multo pauciorcs invaderet, quam variolæ, easdem
tamen duratione æquabat: bierne vero, eum jam illæ minuerentur,
inva-luit, atque, illis vero novo invalescentilus, recessit, prædominium
epidemi corum hujus constitutionis boc paeto illis relinquens; nihilominus per
hæc tempora non plane desiit uniquam, donec tandem eum variolis,
mense Augusto 1669 omnino disparuit. L. C. p. 130.
**) Superstite adhue febre hac, needum exstincta penitus, anno
maxime 1668, diarrhoea, sine manifesto febris indicio, cpidemice
gras-sabatur; jam enini constitutio ad dysevtericam illam accedebat, quæ
inse-quenti anno invaluit. Hane nihilominus eamdem ego eensui febreni esse,
eum variolosa adhue regnante, forma tantum diversa, atque alio se
symp-tomute t fferentem. L. C. p. 170. I afseende på denna Sydenhams
uppgift anser jag mig böra anmärka, att den alldeles afviker ifrån Mortons,
enligt hvilken dysenterien herrskade ända ifrån pestens upphörande, eller
ifrån hösten 1666, till och med &r 1672, ufcre per septenniumu, och
var i synnerhet svär och allmän i September och October månader 1667,
d& “civitas fere universa hoc morbo correpta videbatur*.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
