Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Therapi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uo
Enligt densamma betraktas nämligen sjakdomen, i synnerhet dess
acata form, såsom process, såsom en den organiska varelsens
för-vandlingsact, hvilken en gång väckt måste i följd af inre
nödvändighet genomgå sina till tid och beskaffenhet bestämda stadier, om
den skall kunna fullkomligt upphöra och lemna rum för lifsprocessens
återkommande normala form eller helsan. Läkaren kan i följd derat
väl på sjukdomen utöfva en stor inflytelse, dämpa dess ötverdritt
motverka dess afvikelser och understödja den rigtning hos
densamma, som leder till dess upphörande, men om han försöker att
af-bryta eller upphäfva den, är ett sådant bemödande antingen
fruktlöst eller föranleder det afvikelser i processens gång, som äro
vådligare än dess ursprungliga form. Insigt uti denna
sjukdomsprocessens inre nödvändighet bör således skydda läkaren emot hans egen,
sjuklingens och dennes anhörigas gemensamma oro, så att han ej
gifver efter för frestelsen att med planlösa åtgärder käckt ingripa
uti och störa en process, hvilken han icke förmår beherrska.
Läkarekonstens practiska princip blir således mer en tålamodets och
hoppets kraft än handlingens, och dess deraf beroende character blir
theoretiskt både upprätthållen och rättfärdigad at en sann, grundlig
och säker prognostik; och det är således denna lära, som utgör
hufvudsaken i den Hippocratiska medicinen. Men, ehuru den
Hip-pocratiska åsigten, uppfattad på detta sätt, icke har nödvändigt
sammanhang med den skefva uppfattning af reactionens betydelse,
hvilken ofvauföre blifvit anmärkt, kan man dock icke heller anse den
för verkligt giltig och sann i afseende på andra former af
sjukdomsprocessen ån de lindrigara Det är nämligen ej egentligen
sjelf-va sjukdomens utan den denna besegrande tillfiiskningens inre
nödvändighet, som utgör den verkliga granden för den passiva
behandlingens sanning, och i alla svårare sjukdomar, eller dem, uti hvilka
lifsprocessens negativa sida är så högt stegrad, att tillfriskningens inre
kraft ej räcker till att besegra den, är nödvändigheten af dess seger
upphäfven och det är alldeles fruktlöst att vänta derpå. I sådana
fall måste således läkarekonsten antingen från träda sin plats, och
erkänna sin ändamålslöshet och vanmagt, eller ock göra till sitt
syftemål, att så nedstämma det negativas enorma stegring, att
tillfriskningens positiva kraft kan återvinna sitt välde deröfver. Att
åter läkarekonsten redan har en stor förmåga till detta och kan
vinna en ännu större, är något, som jag anser obestridligt, ehuru
det icke här år stället att utförligare bevisa det Men om detta
medgifves, följer deraf, att läkarekonsten icke allenast kan mildra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
