Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Therapi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anföra mycket till dess ursäkt I den theoretiska therapiens namn
hatva nämligen tid efter annan ej allenast ytliga hugskott usurperat
väldet öfver erfarenheten, fördunklat eller förvrängt dess innehåll och
hämmat dess tillvext, utan äfven grundligare theoretiska åsigter
haf-va deruti felat att de med mer eller mindre framgång upphäft sig
till erfarenhetens anförare och velat tillvälla sig betydelsen af the
rapiens egentliga och enda progressiva kraft Det förhåller sigrdock
icke så. Therapiens progressiva element innehålles i erfarenheten
sjelf, och dennas ursprungliga källor hafva väl någon gång varit det
practiska snillet men oftare routinierens gissning eller öfverdåd samt
mången gång blott slumpen eller den vidskepliga aningen. Sä orena
dessa källor äfven må synas, har dock ifrån dem therapien
förvärf-vat sina rikaste tillgångar. Det år orättvist och pedantiskt att icke
erkänna denna rikedom och den läkare, som vid utöfningen af sin
konst föraktar att begagna sig deraf och icke vågar att taga ett steg
utom den temligen inskränkta krets, inom hvilken handlingen
bestämmes af åtminstone skenbart vetenskapliga grundsatser, dömer i
många Ml .sig sjelf till passivitet och vanmagt, och ännu mer
hand-Mlen och redlös blir han, om han går så långt, att hau ej vill
använda andra medel än dem, hvilka bevisligeu först uppkommit
genom vetenskaplig deductiou. När man öfverskådar massan af den
empiriska therapiens kunskaper, uppstiger inom den fria och
ovel-diga reflexionen sjelfmant och nästan nödvändigt den sublima och
förhoppningsrika tanken, att denna massa, oaktadt all dess
motbjudande orediga sammangyttring, innehåller en vida större magt att
bekämpa sjukdomens välde, än vid den vetenskapliga insigtens
nuvarande utvecklingsgrad kan begagnas. De empiriska kunskaperna,
ehuru deras inre stora betydelse således erkännes, äro nämligen
ofullständigt utvecklade, i de flesta fall dunkla och obestämda samt i
hög grad besvärade af inbördes motsägelser, hvilka försvaga deras
tillförlitlighet och visshet såsom principer för handlingen och
stundom nästan alldeles upphäfva dem. De påkalla således med raägtig
röst vetenskapens ansträngda verksamhet, på det genom verklig och
fullständig iusigt i deras sanna betydelse de må vinua klarhet och
bestämdhet och deras inbördes motsägelser försvinna. Endast
der-igeuom kan det för läkarekonsteu blifva möjligt, att taga den magt,
som uti therapiens empiriska kunskaper innehålles, i verklig
besittning, och fullständigt begagna den för uppnåendet af sitt
vördnadsvärda ändamål. Då vetenskapen en gång kan genomtränga den
empiriska therapiens stora och rika factura, skall konsten icke allenast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
