Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Therapi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättfärdigas utan att man fäster hufvudsakligt afseende på denna
distinction.
Den indication, hvilken Sydenham ställde främst och den han
vid den speciella behandlingen af hvilken sjukdom som helst aldrig
leinnade ur sigte, är den som genomträngde den Hippocratiska
tbe-rapien och bestämde både dess rigtning och dess omfång och
hvilken består uti att vårda, mildra och leda eller ock till starkare
verksamhet befordra samt stundom rentaf framkalla den critiska
sidan af sjukdomsprocessen *).
Till de methoder, hvilka kunna och böra underordnas denna
allmänna indication, räknar jag:
1. Den antigastriska methoden. Denna gamla method,
troligen en af de äldsta medicinen användt, utgör ännu och kommer
alltid att utgöra en af therapiens hörnstenar. Men oaktadt den
långa tid den således varit i bruk, har man dock full anledning att
erkänna, det insigten i dess verkliga betydelse är temligen ytlig och
bristfällig. Genom densamma har läkaren magt att omedelbart
inverka på de samtliga secretionerna inom de chylopoetiska inelfvorna;
att framkalla eller förhöja ej mindre dem alla gemensamt än
företrädesvis den ena eller andra ibland dem. Det stora och flersidiga
förhållande, hvari dessa secretioner stå till lifsprocessen i dess
helhet, måste således åt en sådan läkares magt, i samma mån han
föi-stär att rätt begagna den, gifva en detsamma motsvarande stor
therapeutisk betydelse. Denna måste åter blifva större, om man
icke, såsom vanligt, åtnöjer sig med att i allmänhet uppfatta de
till denna method hörande medlens verksamhet, utan äfven har
af-seende på det specielt skiljaktiga i deras verkningssätt Några verka
nämligen hufvudsakligen på gallafsöndringen, andra mer på slem- och
vattensecretionerna, några hufvudsakligen på mageo och öfre delen
af tarmkanalen, andra åter på groftarmen o. s. v. En annan sida
af denna method är dess förhållande till sjukdomsprocessens olika
*) Cum vero dicta (Hippocralis) OwgCa nihil esset aliud, quam
exquisita naturæ descriptio, par erat om nino, ut in praxi eo tan tum
colli-maret, ut eidem laboranti quibus posset modis subvenire contenderet;
undc etiam non aliatn arti demandat provinciam, quam ut deficienti
naturæ succurrat, effrenem coerceat atque in ordinem redigat, utrumque vero
boe, tum passu illo, tum etiam mcthodo, quibus Natura morbum
expel-lere fatagit atque amovere. A nim ad ver ter at nempe sagacissimus vir,
quod sola Natura %dc voaorc XQh>*t xal i^agxéei xd rruvta nä<H*
L. C. p. 20-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
