Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Therapi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derom innehåller väl flera skarpsinnigt uttänkta och skönt
framställda dietetiska föreskrifter, men beherrskas för öfrigt alldeles för
mycket af passivitetens princip, i följd hvaraf laxermedlen i likhet
med de flesta andra activare åtgärder förkastas. Den starke
mannens mod var här kufvadt af sjukdomens honom sjelf
genomgripande öfvermagt och öfvergånget till ett ädelt, ihärdigt och försakande
tålamod. Han citerar äfven derföre i latinsk öfversättning ett
stycke ur Luciani tQayo/ioduypa. der giktens personification efter
uppräknandet af en mängd medel, mati emot henne försökt, säger:
»Ego autem his omnibus plorare impero.
Et facientibus haec, atque irritantibus me.
Soleo occurrere multo iracundior.
Iis vero, qui cogitant nihil advevsum raihi,
Benignam adhibeo mentom, facilisque fio.»
Vid behandlingen af vattusot åter anser han laxermedel, i
synnerhet drastiska, vara hufvudsaken, och ibland dem ger han priset
ät elaterium. Dock använde han detta sällan förr äu andra starka
laxermedel visat sig otillräckliga. Lindriga laxermedel afstyrker
han i allmänhet, ehuru i enskilda fall tillsats af dera till de
starkare förhöjer de sednares verkan.
2. Den diaphoretisiu methoden. Ehuru deu protest emot
bruket af alexipharmaca och hettande regime, hvilken utgör en sä
vigtig del af Sydenhams förbättring af therapien, i hög grad träffar
äfven denna method, blef den dock icke helt och hållet af honom
förkastad. Han varnar väl allvarligt emot de då lidande, ifrån
Araberna hufvudsakligen härrörande missbruken deraf, och yrkar
både dess osäkerhet och dess våua, men i vissa fall låter han dock
den gamla indicatiouen derför gälla. I pesten använder han den
efter förut anställda bloduttömningar med framgång, och i den
pesti-lentiala febern detta i den grad, att ingen sålunda behaudlad dog.
Att han förkastar den vid behandlingen af syphilis och ej en gång
vid den stränga salivationskur, han der föreskref, brukade den såsom
bimedel, är klandervärdi och väcker till och med förundran. Men
lika berömvärdt är det å andra sidan, att han skarpt och allvarligt
ogillade den uti inflammatoriska febrar, pesten undantagen.
3. Salivationsmethoden använde Sydenham endast i syphilis.
Der åter ansåg han den alldeles oumbärlig. Han betraktade
nämligen qvicksilfret icke såsom ett omstämmande, specifikt eller
anti-dogeuerativt medel, utan endast såsom verkande geuom den ökad«
spottafsöndring det åstadkommer, och spottatsöndringen sjelf, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
