Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Therapi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förda citationen och flera andra yttranden af samma slag synas mig
ådagalägga detta, utan äfven hans föreskrifter om dess bruk i
synnerhet i normalfebern eller, såsom han kallade den, febris primaria.
Han förbjuder nämligen dess användande före det 12:te dygnet och
anser dess helsosamma verkan störst just på sjelfva det 14:de*).
Den andra stora indicationen har till syftemål att behandla det
deuteropathiska momentet, och sönderfaller således i tvenne, af hvilka
den ena har till syftemål att mildra och nedstämma dess öfverdrift:
samt den andra att framkalla det till en ökad verksamhet då det
är för svagt Det är hufvudsakligen i afseende på den förra af
dessa indicationer, som Sydenham så djupt ingripit i therapiens
historia och framkallat ett af dess förnämsta ända intill den sednaste
tiden fortfarande utvecklingsstadier. Han är nämligen, såsom han
ock temligen allmänt blifvit ansedd, anförare för alla dem, som gjort
denna indication till therapiens hufvudsak, men han är det oaktadt
fri, om icke ifrån enskilda åtgärders öfverdrift åtminstone ifrån den
ensidighet för hvilken många af de sednare såsom skydd åberopat
lians namn och auctoritet
Det deuteropathiska i sjukdomsprocessen utgöres af tvenne
huf-vudmomenter, hvilka med hvarandra ej böra förvexlas eller
sammanblandas: det inflammatoriska och det erethistiskt convulsiva. Den
behandling deraf, som åsyftar dess uedstämning och mildring, består
således af tveune methoder, den antiphlogistiska och den sedativa, och
Sydenham har onekligen den stora förtjensten att hafva uppfattat
den sanna betydelsen af begge, ehuru man vanligen till fullo erkänt
densamma blott i afseende på den förstnämnda eller den
antiphlogistiska, och alldeles orättvist påbördat honom den ensidigheten, att
ensamt och uteslutande hafva gjort dess princip gällande.
Den antiphlogistiska methodens indication eller den att mildra
och nedstämma det inflammatoriska momentet uppfylles genom
både direct och indirect verkande medel. Till de förra
räknar man:
1. Köld. Att hafva gjort nödvändigheten af detta, icke
allenast det förnämsta utan äfven måhända det enda verkliga directa
enim sit oportet, et parum compertam habeat hujus medicamenti vim,
qui idem sopori conciliando, demulcendis doloribus, et Diarrhæae
sisten-dae adplieare tan tum novit, cum ad alt a plurima, gladii instar Delphici,
adcommodari possit, et praestantissimum sit Remedium Cardiacum, unicum
paene diæerim,quod in rerum natura hactenus est repertum. L. C. p. 186.
*) L. C p 69.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
