Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Therapi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverdrift och en falsk bestämning af den speciella indicationen.
Men den har i våra dagar blifvit återupptagen och högligen
beprisad af Bouillaud. Sydenham sjelf synes, de sednare åren af sin
lefnad, hafva lagt den åsido, och i dess ställe användt en annan,
hvilken dock är så passiv, att den svårligen kan räcka till i andra
fall än de lindrigaste.
Sydenham använde blott åderlåtningar, men topiska
bloduttömningar nästan aldrig. Endast på ett ställe *) talar han om iglar,
och efter hvad det synes, blott såsom ett på barn användbart
surrogat för åderlåtning, och ingenstädes om koppning. Den
qualita-tiva skiljaktigheten emellan den allmänna bloduttömningens verkan
och den localas blef således af Sydenham icke insedd.
3. Laxermedel. Dessas antiphlogistiska verkan togs af
Syden-ham länge icke uti beräkning, utan han ansåg dem snarare, såsom
retande. Men i slutet af sin lefnad förvärfvade han både djupare
och klarare insigt uti deras therapeutiska betydelse och, såsom det
synes af den ofvan anförda citationen ifrån »Schedula monitoria de
novae tebris ingressu», erkände han då deras stora inflytelse till
antiphlogosens understödjande.
4. Antidegenerativa medel, som hufvudsakligen verka på
de chylopoetiska inelfvorna. Dessa, af bvilka salmiak, samt
kräksalt och calomel i refract dos äro de förnämsta, kände Sydenham
icke, åtminstone ej såsom febermedel. Då man ihågkoramer, hvilka
mägtiga vapen dessa medel i sednare tider varit i läkarens hand till
bekämpande af både feber- och inflammations-processerna, har man
skäl att beklaga den, som äfven utan dem skulle utföra denna strid,
och den öfverdrift i bruket af åderlåtning, hvarför man anklagar
Sydenham och hans efterföljare, blir derigenom till en stor del
rättfärdigad; men detta rättfärdigande kan icke tillgodonjutas af dem,
som nu, oaktadt vår utvidgade kännedom af antiphlogosens
flerfal-diga medel, dock vilja drifva bloduttömningarnes bruk lika högt, som
de förre.
Den sedativa methoden eller den, som omedelbart rigtas emot
den erethistiskt-convulsiva sidan af sjukdomsprocessen eller den,
hvilken Sydenham kallade ataxi, fästade hans synnerliga uppmärksamhet,
men, ehuru han yrkade dess nödvändighet lika allvarligt som den
antiphlogistiska methodens, kunde han dock ännu mindre än händelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
