Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Therapi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de sednare utan afseende, kan icke blifva annat än ensidig och
ofullständig. Dessutom är den Hippocratiska grundtanken, att
tillfrisk-ningsacten har en inre grund och omedelbart utgår ur lifvet sjelft,
obestridligt sann, och deraf följer, att de menskliga åtgärder, som
åsyfta sjukdomens upphäfvande, måste rätta sig efter de lagar som
denna lifVets öfver sjukdomen segrande verksamhet följer, då den
blir öfverlemnad åt sig sjelf.
Det protopathiska framträder under tre hufvudformer: kramp,
dyscrasi och ursprunglig degeneration. Den deremot rigtade
behandlingen fördelar sig således i trenne methoder: den kramplösande,
den antidyscratiska eller, såsom man förr kallade den, den
blodrenande och den antidegenerativa eller, såsom man både förr och nu,
ehuru med temligen dunkel mening, ofta nog benämnt den, den
specifica.
Den kramplösande methoden har nästan alltid blifvit och blir
ännu i dag sammanblandad med den sedativa. Detta är en
nödvändig följd af bristen på pathologisk distinction emellan kramp å
ena sidan och convulsion samt erethism å den andra. Ehuru, såsom
ofvanföre är visadt, i Sydenhams åsigt af ataxien, den sistnämnda
distinctionen verkligen finnes, är den dock outvecklad och på haus
therapi har den alls icke inverkat Det starkaste och ännu till sin
betydelse måhända tydligast insedda af de kramplösande medlen,
nämligen det transitoriska användandet af kölden, var för Sydenham
obekant, och de, som för öfrigt sannolikt böra betraktas ur samma
synpunkt, ehuru sådant ännu icke skett, nämligen mosehus, tobak,
belladonna, ammoniak m. fl. blefvo af honom dels icke brukade, dels
använde såsom sedativa.
Den emot dyscrasien rigtade eller så kallade blodrenande
behandlingen åter var humoralpathologiens bufvudmethod och rotar sig
djupt i den gamla Grekiska medicinens pathologiska grundsatser.
Sy-denham uppfattade denna methods princip djupare och rigtigare, än
de sednare humoralpathologerna. Ifrån de sednares förvirrade och
crasst hypothetiska föreställningar om praeexisterande skärpor, hvilka
till en del härledde sig ifrån den Hippocratiska åsigten om det yttres
omedelbara inflytelse på blodet, dels berodde på en dunkel aning
om det degenerativa i sjukdomsprocessen, var han fullkomligt fri
Han ansåg nämligen dyscrasien i allmänhet samt de i följd af
densamma stundom uppkommande secundära degenerationerna,
ursprungligen bero på svaghet eller nedstämning hos sanguificationens nervösa
kraft, eller debilitas spirituum sanguinis animalium, och den der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
