Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenham och Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lad och vanställd; och det är denne vanställde Galenus, som
sedermera blifvit föremål först för smädelse och sedan för glömska.
Den Hippocratiska medicinen, som, äfven efter det den
Gale-niska utvecklingen deraf blef missförstådd och öfvergifven, fortfarit
att vara ett vördsnadsbj udånde föremål för både pris och allvarliga
studier, skulle dock omsider sjelf småningom hafva antagit
egeuska-pen af blott fornlemning, om icke någon sedermera hade framträdt,
som förmått införlifva dess ande med läkarekonstens verkliga
ut-öfning, och derigenom inom det practiska lifvet sjelft utveckla dess
inneboende tendens. Den som i högre grad än någon annan trädde
detta den medicinska bildningens behof till möte och i hufvudsaken
fullgjorde dess fordran, var Sydenham. Den utveckling, som
Hippo-oratismen genom honom vann, var således af helt annan art än den
Galeniska och hade så mycket mindre något närmare sammanhang
med denna, som Sydenham synes med densamma hafva varit
alldeles obekant. Det moment inom sjukdomsprocessen, hvilket af
Sv-denham hufvudsakligen blef uppfattadt, och gjordt till det förnämsta
föremålet för både betraktelse och handling, var det deuteropathiska
eller reactionen. Såsom ofvanföre är sagdt, vidhöll han såsom
noso-graph och patholog deu Hippocratiska åsigten af reactionens
identitet med crisis. Men i hans therapi framträder det oaktadt hans
djupa insigt i deras skiljaktighet, emedan nedstämningen af just
detta moment utgör, såsom redan är visadt, deruti hufvudsaken,
hvilket är alldeles oförenligt med antagandet af reactionens och
cri-sens identitet. Den djupa inconsequens, som i ufeeende på denna
vigtiga fråga faller Sydenhams lära till last, är redan ofvanföre
anmärkt, och det klander, som emot henne eller rättare emot den
skefva pathologiska mening, hvaraf hon blifvit föranledd, redan
blifvit yttradt, synes mig svårligen kunna vederläggas. Men, ehuru
jag således icke kan undgå att yrka rättvisan af detta ogillande,
vore det dock högst obilligt, att derigenom vilja motivera någon
hård dom öfver Sydenhams åsigt i allmänhet Då han lät den
Hippocratiska lärans auctoritet gälla i pathologiskt afseende, sträckte sig
haus mening icke längre än dertill, att det deuteropathiska
momentet är ett nödvändigt villkor för crisens framträdande. Att denna
nödvändighet kan inses och erkännas, utan att mau derföre behöfver
postulera identiteten af cris och reaction, är väl obestridligt men
den distinction emellan det positiva och det negativa uti
lifsproces-sen, på hvilken en sådan insigt grundar sig, hade ej allenast då
ännu icke ingått uti de physiologiska begreppen, utan den saknas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
