Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenham och Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följande anm&rkning. Det är, om icke ensamt, åtminstone
hufvud-8akligen uti therapien, som Sydenham framträdt med djup och klar
insigt nti skiljaktigheten emellan reaction och cris och med säker
öfvertygelse derom, att den förra, ehuru den i lindrigare grad är ett
nödvändigt bemedlande moment för framkallandet af den sednare,
dock, d& den stiger högre och till excess, leder tvärtom till
undergäng och död. I följd häraf måste nedstämningen af denna det
deu-teropathiska momentets excess blifva hufvudföremålet för de acuta
sjukomarnes behandling. Om det å ena sidan bör med djup och
sann tacksamhet erkännas, att det är ur denna grundsats, som
läkarekonstens i sednare tider förvärfvade förmåga att med vida större
framgång än förr bekämpa feberprocessens förödande magt utvecklat
sig, bör det å den andra icke förgätas, att ehuru Sydenham gaf åt
therapien denna activa character, och derigenom utrustade henne med
den största kraft, hon ännu vunnit till omedelbart befrämjande af
helsans återställande och lifvets räddning, han dock med from
vördnad bevarade den tro på lifvets helighet och tillfriskningens derutur
utgående inre nödvändighet, som utgör den Hippocratiska medicinens
grundtanke. Att å ena sidan göra sig fri ifrån den vidskepliga
fördomen om den vilda och excessiva reactionens räddningkraft och i
följd deraf kraftfullt bekämpa denna, men det oaktadt å den andra
icke förmätet häfva sig upp till herre och styresman öfver lifvet sjelft,
är något, som påtrycker den menskliga handlingen dess 3anna prägel
af storhet och magt; och man har skäl att fråga om inom andra
områden af mensklig verksamhet månge kunna uppvisas, som i
samma grad som Sydenham haft vishet att välja och kraft att beträda
denna ensamt till det verkliga målet ledande medelväg emellan
förmätenheten och fegheten?
Men jag kan ej underlåta, att vid betraktandet af Sydenhams
inflytelse på införlifvandet af den Hippocratiska medicinen med den
nyare Europeiska ännu vidröra en punkt, som synes mig vara af den
största vigt. Ehuru påståendet torde förekomma många djerft och
öfverdrifvet ja! till och med förmätet, vågar jag dock yrka, att af
allt som ifrån den Grekiska bildningen verkligen införlifvat sig med
den nyare och der framträdt med positiv verksamhet, icke något, så
omedelbart som den Hippocratiska medicinen, utgått ur Grekernas
religion. Jag menar nämligen här religionen sjelf och icke de mythiska
föreställningar, som utgjorde formen af dess åskådning. Poesien och
ännu mer den plastiska konsten hafva bevarat större delen af de
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
