Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenham och Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkliga betydelse kan anföras att, då denna är blott halfutvecklad,
såsom hon bos mängden eller de inskränktare nästan måste vara,
förvexlar hon den lefvande varelsen med lifvet sjelft och förfaller
derigenom i en fordunkling, som ger henne en yttre likhet med den
verkliga materialismen, och ehuru vid en närmare undersökning dess
påstådda identitet dermed bör försvinna, blir denna dock ganska
sällau anställd. Men ej nog dermed! Äfven hos dem, som till klart
och bestäradt begrepp förmått utveckla hennes väsendtliga innehåll,
qvarstannar hon ofta nog på deu lägre ståndpunkt, på hvilken väl
lifvet sjelft uppfattas såsom det evigas uppenbarelse, men pä ett
satt som vänder tanken bort ifrån den högre uppenbarelse, hvilken
utgör det väsendtliga i memklighetcn. Den stora förvandlingsact
genom hvilken lifvets product eller varelsen frälsas eller befrias ur
dess egna negativa krafters hämmande band och pånyttfodes till ett
helgadt organ för den Eviges verksamhet, utgör nämligen denna
högre uppenbarelse, som förklarar menniskans väsende och inom
hennes vilja gör bestämmelsens heliga fordran gällande. Menskliglieten
är således den nya skapelsen och i utförandet at dess stora veik är
menniskan Försynens tjenare. Då åter den inre identiteten af
begge dessa det evigas uppenbarelser icke uppfattas, och detta är
be-klagligtvis händelsen hos många, uppkommer emellan föreställningarne
derom en motsats, som ej sällan urartar till en verklig
fiendtlig-het Huru djupt och förstörande motsatserna emellan föreställningarne
om natur och försyn, om lif och ande, om natur och mensklighet,
emellan den classiskt-grekiska verldsåsigten och Christendomen o. s. v.
genomgripit ej blott vetenskapen utan äfven tänkesättet och
handlingens ethiska princip, kan svårligen för någon allvarligare
betraktare af culturens historia vara obekant Det kan väl icke sättas i
fråga, att religionens högsta form är den, uti hvilken
föreställningarne om Försynen och om mensklighetens bestämmelse samt i följd
deraf äfven om nyfödelsen och helgelsen innehållas; men ensidigt
och ledande till djup förvillelse är det å den andra sidan, om man
ifrån denna den religiösa betraktelsens högre ståndpunkt, förklarar
uppfattandet af lifvets gudomlighet för irreligiöst och hedniskt.
Denna ensidighet är dock ganska vanlig och det är egentligen derifrån,
som läkarekonstens tendens fött emottaga den hårda och orättvisa
anklagelsen, att hylla materialismens emot den religiösa åskådningen
i allmänhet fiendtliga åsigt Men den ensidiga uppfattning af det
heliga, nr hvilken en sådan forkastelsedom utgår, blottställer sig
sjelf för att förfalla i bedendom, ehuru af en helt anuan eller mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
