Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenham och Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lar den Europeiska medicinen barmhertighetens bud såsom sin
högsta praktiska princip; — och denna princip var främmande för
Grekernas bildning i allmänhet och äfvenså för deras medicin. Då
åter denna princip omedelbart utgår ur Christendomen och innerligt
sammanhänger med ett ifrån samma ursprung härrörande och hela
menniskoslägtet omfattande hopp om räddning, måste den deraf
genomträngda och bestämda Europeiska medicinen i sin practiska
tendens vända sig emot det menskliga eländet i dess helhet och således
erhålla en af denna rigtning beroende storartad character, som den
Grekiska medicinen saknade. Att den nyare medicinen varit denna
sin högre rigtning i alla afseenden trogen, vore ett sanningslöst
påstående, hvilket knappt någon torde kunna våga. Tvärtom hafva
egennytta, råhet, njutningsbegär och fåfänga förledt många af dess
idkare till otrohet emot denna dess egentliga bestämmelse, och detta
har understundom ägt rum i den grad, att sjelfva föreställningen om
konstens sanna betydelse blifvit ända till oigenkännelighet
fördunklad, och man har till och med någon gång haft mod att med fräck
hädelse rentaf förneka dess verklighet. Men ehuru den skugga, som
härigenom sänkt sig öfver medicinens cultur och syftning, är både
djup och mörk, har hon dock icke för de ädle och mera klarseende
ibland den sednares idkare förmått fördölja det högre målet, utan
medicinen har genom dessas nit och ihärdiga arbeten bibehållit sig
på den menniskokärlekens branta bana, till hvars beträdande
Chri-stendomens röst henne kallat, och i striden emot jämrens och
eländets magter vunnit stora triumfer, som upphöja henne öfver all
jem-förelse med hvad hon var hos de gamle Grekerna och med den
betydelse hon, blott genom inflytelsen af deras cultur, någonsin kunnat
vinna.
Att medicinen, oaktadt hon såsom sin högsta princip bevarat den
tro på lifvets gudomlighet, hvilken hon ärft ifrån Grekernas cultur,
underordnat sig sjelf under Christendomens philantropiska lag och
derigenom blifvit i hög grad progressiv, är således något, som bör
blifva tydligt för hvar och en, som med allvar och rättvisa vill
uppfatta hennes verkliga betydelse och, utan att förvillas af de skuggor
som i böljan möta hans blick, förmår se henne rigtigt i ansigtet.
Men lika tydligt bör det äfven för en sådan betraktare blifva, att
den bana, på hvilken medicinen sålunda fortgår och mer och mer
utbildar sig till anförare för den philantropiska verksamhet, hvilken
Christendomen anbefallt och gjort till villkor för den djupare insigt
i menskligheteus väsende och bestämmelse, som utgör scmningm»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
