Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenham och Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
både till helsans bevarande och återställande blefvo af Araberna både
allvarligare och fullständigare yrkade och framställda, än af både
deras föregångare och efterföljare. Nosographien af
sjukdomsprocessens både acuta och chroniska former har ifrån Araberna fått
ganska vigtiga bidrag och, ehuru dunkel och af klyftigheter förvirrad
deras pathologi äfven tyckes hafva varit, ansågo de dock, i likhet
med den Hippocratiska skolan, sjukdomen såsom process; men hade
tillika en vigtigare åsigt än den sednare om betydelsen af det
pro-topathiska, och möjligen äfven en djupare aning om det
degenera-tiva än som kan igenfinnas hos Galenus. Pharmakologien har
Araberna att tacka för den ursprungliga upptäckten af flera vigtiga
ännu oumbärliga läkemedel, och i pharmacien härstammar
metho-den att sammansätta medicamenter egentligen ifrån dem *).
Hvad Sydenhams förhållaude till det som ifrån Araberna var
traditionellt och med den nyare medicinen sig införlifvadt beträffar,
är det egentligen tvenne hufvudfrågor som äro förtjenta af
uppmärksamhet I afseende på den ena öfverensstämraer han med dem,
och i afseende på den andra är han deras mest allvarlige
motståndare. Såsom redan ofvanföre är anmärkt erhöll efter det 6:ie
seklet eller rättare efter den Justinianeiska pestgrassationen
feberpro-cessen en högre och vådligare intensitetsgrad än som tillkommer den-
") Pharmacien har under tidernas lopp biifvit bestämd af 3:ne
huf-vudsakliga rigtningar. Den ena utmärkte, såsom redan ofvanföre är sagdt,
Grekernas medicin, och bestod deruti, att läkemedlen skulle vara enkla
och användas sådana, som de i naturen träffas, utan att vid deras
beredning åsyftades någon annan förändring, än den som var nödig för att
gifva dem en lör deras bruk passande form. Den andra är den, som
vill genom sammansättning af flera enkla ämnen, så combinera och
modifiera deras krafter, att de bättre än i deras enkla skick motsvara
thera-peutiska ändamfil. Denna rigtning härrör ifrfin Araberna. Att den
genom öfverdrift och tanklöst sammanhopande af droguer blott för
mängdens skull, både kan blifva och äfven många gånger verkligen varit
skadlig, kan icke nekas, men det oaktadt, har den ett stort värde och är
såsom det synes oumbärlig, hvilket med tacksamhet bör erkännas. Den
tredje rigtningen är den, som härrör ifrån Paracelsus, och består uti,
att ifrån det hämmade tillstånd, hvari läkemedlen genom deras egna
materiella snbstrater i deras naturliga skick befinna sig, befria deras
inneboende krafter, och således förmå dessa att framträda i sin fulla
intensitet. Denna rigtning är onekligen den djupaste ocb har i vår tid en
afgjord öfvervigt, men den är opponerad egentligen blott emot den
Grekiska principen, men icke emot den Arabiska, hvilken den icke heller
någonsin torde komma att göra umbärlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
