Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenham och Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nare. Det gamla straffsystem, som utgått ur denna princip och hvars
hufvudsakliga medel bestått i tillfogandet af plågor och skymf, har
under tidernas lopp förnedrat, förstört och ifrån svaga menniskor till
förhärdade bofvar förvandlat oräkneliga individer, samt inom det
allmänna tänkesättet bef&stat grymhetens djupa förnedringskraft. Det
är ett glädjefullt tecken till en i vår tid framträdande högre
utveckling af humanitetens inre lif, att mau mer och mer börjar anse
sådana straffsätt med afsky, och att ädelsinnade män emot deras
fortsatta användande kraftfullt höjt sin röst Men det är ej nog att
blott öfvergifva straffsättets vidriga form. Det är tvärtom sjelfva
den princip, hvari det har sin rot, hvilken måste såsom falsk och
förderflig förkastas. Annars fortfar straffsystemet att beherrskas af
grymhetens grundsats, och upphörandet af de gamla, känslan djupt
sårande gröfre straffsätten utgör blott en skenbar befrielse derifrån,
och de skadliga verkningarne deraf skola till trots af förändringen
säkerligen icke komma att saknas, ehuru de måhända kunna blifva
af en annan art. Enslighet, sysslolöshet, tystnad, mörker och hvad
mera, som det nya straffsystemet hutvudsakligen skulle komma att
använda, äro temligen tillförlitliga medel att förvandla
brottsligheten till vansinnighet eller fånighet, och dessutom är den
föreställning, som genomtränger hela detta system, att en verklig och
brottslighetens magt ifrån roten upphäfvande ånger uppkommer blott
genom den brottsliges egen ensliga sjeltbetraktelse, psychologiskt falsk.
De sjelfförtärande qval, som hos ett brottsligt sinnelag af enslighet
och innestängning föranledas, stiga ofta till en så ytterligt hög grad,
att de utgöra den fruktansvärdaste art af menskligt lidande; men
det är ej blott ett högst olyckligt misstag att förvexla detta lidande
med den heliga förvandlingsact af menniskans inre, som vi kalle
ånger, och hvilken i rak motsats deremot består uti seger öfver
syndens magt och befrielse ifrån de qval, som deraf förorsakas, utan
det är äfven falskt att tro, det den sednare kan indirekt framkallas
genom medel, som verka till befordran blott af det förra. Det är
dock här icke stället att ingå i några undersökningar i
brottmåls-lagstiftningens theori. Jag har blott erinrat derom för att visa, det
en af vår tids största samhällsfrågor, den som framför alla andra
icke lemnar de ädelsinnades tankar i ro och som är föremål för många
både statsmäns och tänkares allvarliga betraktelser och bekymmer,
just genom tidens oförmåga att på ett tillfredsställande sätt besvara
den, häntyder på den sanna och djupa betydelsen af den presterliga
psychiatri, hvars första, af okunnighet och vidskepelse väl till en del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
