Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick på Linnés minne (1856)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af denna egenartadt sköna utvecklingsform af botanikens studiurar
eller måhända rättare af det akademiska studiilifvet, hvaraf den
ännu fortfar att vara en idealiserad bild, men ingenstädes med full
framgång, ty den mägtige anden, ifrån hvars ingifvelse den utgick»
är icke mer. Den som lyckats bäst synes mig vara den, som
blif-vit utförd af Martius i Muuchen, hvilken torde vara den, som af
alla nu lefvande botanister egnar den varmaste hyllningen åt Linués
minne. Efterbildningen tyckes dock inskränka sig till en på Linnés
födelsedag den 23 Maj anställd stor excursion, uti hvilken
universitetets ungdom, flera af dess lärare och många andra deltaga, och
emot aftonen samla sig pä ett af de vackraste ställen i trakten af
Munchen, ifrån hvilket man har en vidsträckt utsigt, som
hufvud-sakligen omfattar odlade länder och i söder begränsas af den
Rhä-tiska alpkedjan. Der står en stor ek, med väldigt utbredda grenar,
som utgör samlingens egeutliga medelpunkt och fatt namn af Linnés
ek (Die Linnæus Eiche), och det är i trakten af detta
vördnadsbjudande träd som tal hållas, sånger sjungas, skålar drickas till Linnés
och den ädlare naturforskningens ära, hvarefter en vänskaplig och
glad måltid i det gröna slutar festen. *)
Då nu nordens ungdom samlat sig till ett högtidligt möte,
tror jag mig icke begå något misstag, då jag anser dess ändamål
vara, icke egentligen att förvärfva några broderliga bekantskaper och
njuta några glädjens snart öfvergäende ögonblick, utan hufvudsakligen
att med ynglingahjertats starka hopp gemensamt fatta nordens stora
framtidstanke och genom den lyfta sig upp till förmågan af det
starka, genom lifvet i alla skiften fortlefvande löftet om den trohet
i sauningens och culturens tjenst, som utgör den enda och sanna
grunden för * folkens frihet och fortfarande bestånd genom tiderna.
Jag anser det således vara med vårt mötes ändamål
fullkomligt öfverensstämmande, att föreslå en skål för honom som, mer än
någon annan, var lifvets, ungdomens och kärlekens blomsterkrönte
härold, den profetiske förkunnaren af en naturåskådning, hvars
fullkomliga seger synes vara kommande tider och slägten förbehållen,
men som, då den engång kommer att fullständigt genomtränga
tankens rike, skall derifrån förjaga många af de förvillelser, som nu,
likt kalla töcknar, hämmaude rufva öfver mensklighetens ädlaste
utvecklingskrafter.
*) Denna fest firades årligen ifrån 1827 till och med 1838, men
det är mig obekant, om den sedermera blifvit fortsatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
