Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedshelsning till lärjungar och studiikamrater (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då jag nu geuom Konungens nåd fått upphöra med mitt länge
utöfvade lärarekall, anser jag mig, innan jag alldeles drager mig
tillbaka inom mina studiers och betraktelsera ensliga hem, vara icke
allenast Eder och mig sjelf, utan äfven och hufvudsakligen den sak,
jag under större delen af min lefnad troget tjenat, skyldig en
uppriktig bekännelse af min åsigt om Medicinens både pracbiska och
the-oretiska betydelse och af de grundsatser, jag såsom dess lärare och
tolk efter förmåga sökt följa. Jag erinrar redan på förhand, att
min bekännelse verkligen förtjenar sitt namn och således är ärlig;
den innehåller icke något försök att sammanjemka min öfvertygelse
med andras meningar, ty den förra måste vara sjelfständig och fri,
annars tjenar det till ingenting att yttra den.
Medicinen är ännu icke något annat eller högre än ett yrke;
ty hvad som i dess historia framträdb såsom vetenskap och konst,
har varit blott individuella yttringar af enskilda män, hvaremot den
gemensamma characteren hos dess idkare inskränker den till
betydelsen af yrka Men genom ädelheten och heligheten af sitt
ändamål, genom den kraftutveckling den hos sin idkare fordrar och ofta
framkallar, samt framför allt genom sin inneboende tendens, att i
framtiden förvärfva en djupare insigt i tingens inre väsende och
lifvets positivitet — har den förmått hålla sig qvar inom
förbundet af vetenskapsodlingens utvecklingskrafter. De ibland dess
idkare, som Önska och påyrka dess emancipation ifrån detta förbund,
hafva väl icke medvetande af denna dess inneboende culturkraft, men
det oaktadt finnes den der.
Såsom allt lefvande innehåller läkareyrket, då det uppfattas
såsom en gemensam form för mensklig verksamhet, tvenne
elementer, hvilka sällan samverka i harmoni, utan tvertom ömsesidigt
bekämpa hvarandra. Det ena är det gamla, det traditionella, det be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
