Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedshelsning till lärjungar och studiikamrater (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trftnger hela deras v9sende och alldeles förvandlar det Jag har
personligen känt ett par sådana män, och deraf lärt mig, både att
det sanna menniskovärdet icke ligger på ytan, och att medicinens
fordran på moralisk ädelhet och kraft är så stark, att den förmår göra
den gällande, äfven då den motverkas af okunnighet och råhet
I sitt förhållande till verlden och dess opinion och ån
förmåga att hos dem vinna aktning och förtroende har medicinen länge
innehaft en underordnad rang, hvilken den äfven ännu bibehåller.
Den ärofulla ställning, den ägde hos forntidens culturfolk, är
alldeles förlorad, och hoppet att återvinna den kan endast hafva afseende
på en mycket aflägsen framtid. Denna de gamles åsigt var
nämligen, att medicinen, när den är sin bestämmelse värdig, är
vishetens högsta uppenbarelse på jorden, dess största mest
vördnadsbjudande practiska gestalt I sednare tider deremot hafva snillrika
författare dels såsom Petrarca och Rousseau med djupt allvar, dels
såsom Moliére, Le Sage, Jean Paul m. fl. med särdeles bittert
skämt gjort den till föremål för klander, hån och begabberi. Men
dessa oviljans enskilda yttringar betyda i det hela föga eller intet
Det åter som ej allenast är mycket bedröfvande, utan bör väcka
förundran, är att medicinen icke ännn förmått införlifva sig med
det vördnadsvärda förbundet af den högre, den gemensamt menskliga
culturens vårdare, och tillhöra detsamma icke blott passivt utan
Båsom en verkCgt activ kraft Den högre rang, medicinen i
forntiden ägde i vetenskapligt afseende, har väl åt densamma
qvarlem-nat en plats inom det högre uppfostringsverkets gemensamma
inrättning, men hon är der blott en främling. Dess förening med de
öfriga culturkraftema är icke innerlig och innehåUes endast uti dess
yttre ställning. Väl är det många, som befatta sig med utöfningen
af den populära medicinen dels af välmening, dels af lust för
qvack-salveri, och på de okunniges sjelfkloka språksamhet i medicinska
ämnen är ingen brist; men att någon af kärlek till medicinens
forskning egnat sig deråt utan i afsigt att lära sig yrkets
practiska utöfning, för att dermed förtjena sig sitt uppehälle, torde väl
vara en ganska sällsynt händelse. Utom det djupa eulturintresse,
som innehålles i medicinen sjelf, har hon inverkat till uppkomsten
af kunskapsarter, hvilka hafva en obestridlig vigt för
kunskaps-odlingen i allmänhet, men som det oaktadt deltaga i samma
af-söndrade och isolerade ställning som medicinen sjelf. Så förhåller
det sig isynnerhet med kännedomen af organismens byggnad, med
1a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
