Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedshelsning till lärjungar och studiikamrater (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett gemensamt lif* hafva de äfven gemensamma sjukdomar. Dessa
gemensamma sjnkdomar hafva fått det traditionella, särdeles
träffande, namnet af pandemier. Nu är det åter pandemiens begrepp,
som behöfver bestämmas och utvecklas till klarhet och fullständighet;
och att detta ännu icke skett, bevittnas på ett särdeles afgörande sätt
af choleraliteraturen som, i förbigående sagdt, utgör en särdeles
be-dröflig minnesvård af vår tids medicinska bildning. Pandemiens
orsaker äro egentligen tvenm*; den epidemiska och den endemiska.
Begreppet om den förra är väl inskränkt och outveckladt, men dock
icke egentligen falskt. Begreppet om den endemiska orsaken åter,
är ifrån grunden alldeles origtigt. Man har ilrån ålder dermed
förstått den localt epidemiska inflytelsen, och derpå passar icke engång
benämningen. Den sjukdomsorsak åter, för hvilken den är i hög grad
träffande och signiticativ, är den som utvecklar sig ur folkets eget
inre lif, och det är denna, som påkallar en allvarlig och djup, men
hittills alldeles försummad forskning. I afseende på de ifrån
epidemisk inflytelse ursprungligt härrörande farsoterna hysa väl några
enskilde män en åsigt, som åtminstone till en del hyllar pandemiens
begrepp; för de flesta åter, som uti massan icke se något annat än
aggregat, är epidemien en sammanträffande sjukdom hos många
individer, men icke en gemensam sjukdom hos folket såsom ett helt.
Det är dock icke uti den epidemiska inflytelsen, som pandemien har
sitt egentliga upphot; ty folksjukdomens hufvudsakliga rot år
endemisk. Jag har ofvanföre erinrat om den degenerativa diathesen, hvars
magt ådagalägges dels genom contagionema, dels genom flera
chro-niska sjukdomar, at hvilka flera hafva åtminsonne till en del sin
grund i ärftliga anlag, samt om den pandemiska dyskrasien, som i
flera sekler gaf åt febrarna och till en del älven åt de chroniska
sjukdomarna det mest utmärkande uti deras characterer. Dessa
måg-tiga pandemiska grundkrafter synas dock nu hafva aftagit och vara
betydligt mildrade. Men andra hafva kommit i stället, hvilka hafva
lika djup betydelse och tilläfventyrs äro än mer hotande för framtiden.
Den svåraste ibland dessa är den, som fått det besynnerligt ljudande,
men dock ej så illa valda namnet af pauperism. Man bör dermed
icke förstå fattigdomen sjelf, ty denna är endast den första af
orsakerna, utan det allt mer tillvexande och sig allt mer utvidgande
djupa ingrepp som fattigdomen och nöden gjort uti det gemensamma
folklifvet. Detta ingrepp är nämligen så djupt, att, om man
fullständigt uppfattar dess factum, man har fullt skäl att kalla det lör
sjukdom. Kroppen är hos den del af folket, som deraf hufvudsakli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
