Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedshelsning till lärjungar och studiikamrater (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rens mod och nitälskan den spänningskraft, som uthärdar de bittra,
ste erfarenheter, sammanfaller till slapp liknöjdhet. Ty ingen kan
så djupt och bittert som en läkare, hvilken förlorat mensklighetens
stora ehuru vanligen i hans inre gömda och fördolda hopp, känna
och begripa den verkliga och förfärliga meningen af predikarens ord:
“det är allt fåfänglighet".
Att, såsom redan ofvanföre är sagdt, medicinen är
vetenskapligt omyndig eller, som är detsamma, både till den princip, den i
sin forskning hyllar, det syftemål den säger sig theoretiskt söka och
den metliod hon i detta sökande följer, icke är fri, utan befaerrskad
af sina hjelpvetenskaper, måste erkännas. Kunskapen består i
uppfattningen af hvad man kallar det yttre factum eller det, som
genom de yttre sinnena kan antingen omedelbart eller medelbart
genom andras berättelser förnimmas. Men må denna kunskap vara så
omfattande, så till ytterlighet noggrann och minutiös som helst, kan
den dock aldrig blifva vetenskap. Ty denna består uti insigt i den
inre och bestämmande grunden till det factum kunskapen uppfattat,
eller, som är detsamma, dess sanna verklighet. Sträfvandet åter
efter denna insigt utgör menniskotankens grundkraft, och vetenskapen
är derföre helig. Hon letver i själens innersta såsom religiös tro,
men utan att våga försöket att lösrycka sig ifrån denna sin verkliga
lifsprincip, skall hon utveckla sig ur den bilderåskådning, som
utgör denna tros första och ursprungliga form, och med bestämmande
magt genomträngande de intellectuella krafterna, genom dem
besegra kunskapens sjelfviskhet och taga dess rike i besittning. Till
denna utveckling af tankens vetenskapliga magt leda tvenne vägar.
Deu ena är retiectionens. genom hvilken förståndet fullständigt och
skarpt söker uppfatta motsatsen emellan de inifrån sig utvecklande
och de utifrån inhemtade föreställningarne, emellan ingifvelse och
iakttagelse, och sedan upphäfva denna motsats genom framkallandet
af det väsentliga hos begge, samt derigenom underordna dem under
den tankens magt, som vi kalla begrepp. Denna väg har hittills
blifvit ansedd såsom den förnämsta af alla tankens vetenskapliga
ansträngningar, eller till och med såsom den redan uppnådda
vetenskapen sjelf. Det namn af philosophi eller sökande efter vishet,
hvilket gafs den af Grekerna, bibehåller den ännu, och det vore önsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
