Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tiden gick sin jämna gång, som den alltid gör. Svan
hade mest af allt tyckt om ett lugnt stillasittande och trif-
des ypperligt med sitt nya lif. På förmiddagarne placerade
han och de andra vaktmästarne sig kring ett stort bord,
gäspade och berättade lagom pepprade historier om sina
förmän, och kvitterade samvetsgrant ut sina löner hvarje
kvartal. Några dumheter gjorde Svan aldrig, han ansåg
sig en gång för alla bestämd till vaktmästare och trädde
värdigt i svärfar Svenssons fotspår.
Men trots allt kände han sig tidtals orolig och be-
tryckt. Ett par af hans gamla kamrater voro stora skåde-
spelare, hvilka numera skördade bifall och handklappningar
hvarje afton. Nya förmågor uppstodo, gingo samma vägar,
som han en gång trampat, och stormade segerrikt konstens
otillgängliga höjder. Hans gamla bitterhet kom tillbaka,
uppblandad med en god dosis själfförakt. Han hade varit
en åsna, som låtit narra sig från den rätta vägen, och stod
nu bortglömd och obemärkt inklämd i den stora, enfaldiga
hopen, som ej kände någon annan uppgift än att på ett
så bekvämt sätt som möjligt proppa magen full.
Att han efter ett års äktenskap blef far till en välska-
pad dotter ändrade ingenting i hans sätt eller tankar.
Barn erhöllo ju de flesta andra familjer, och han hade al-
drig beräknat att slippa det obehaget. Att bekymra sig
om barnets uppfostran föll honom ej in, det var hustruns sak.
Dottern växte också upp helt och hållet lämnad åt sig
själf. Fadern hade sin plats och modern sin spisel, ingen-
dera tog någon egentlig notis om den lilla, utom då modern
bjöd henne plättar, eller han läste upp sin läxa.
— Min dotter, var dygdig!
Åtskilliga år efteråt, när den lilla blifvit mindre liten
och ej längre tillät, att man alldeles ignorerade henne, blef
Svan påmind om, att han ägde en dotter, hvilken han i ett
anfall af hjärtnupen sentimentalitet uppkallat efter Shak-
speares mest kända hjältinna. Han slog sig lös och tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
