Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uppe på udden ligger Elsa som förut under Gycklarens
kappa. Sven kommer, blir skrämd, drar undan kappan, böjer
sig ner och lyfter upp Elsa. Han stryker håret ur hennes
panna, hon slår upp ögonen, yrvaken, häpen, men sedan glad
och öm. Så gör hon sig lös, ser sig förvirrad omkring, trevar
på bröstet efter nålen. Hon bär nu den torftiga dräkten
igen. Hon ler, men blir orolig, undrande. De gå.
På en plats mellan bryggan och byn komma fiskarna och
deras kvinnor. Sven och Elsa från andra hållet. Plötsligt
stannar hela skaran.
Gycklarkärran kommer farande. Gycklaren står med en
fot på vardera hästen, kör i en båge framför folket, svänger
sin barett, håller inne framför Sven och Elsa, hoppar ned.
Gycklaren och Elsa. Han står böjd fram över henne, fäster
nålen vid hennes bröst, ser in i hennes uppspärrade ögon,
säger:
— Har drömmen nu lärt dig att inte förakta Gycklarens
konster?
Gycklaren, Elsa, Sven som tränger sig mellan dem med
vredgad åtbörd. Gycklaren skrattar, rycker kappan från honom,
kastar den med en vid rörelse över sina skuldror och
försvinner.
Elsa trycker sig häftigt intill Sven, vänder sig därpå åt
samma håll där Gycklaren försvann. Hennes uttryck övergår
från skräck till lättnad, glädje, lycka. Ler mot Sven.
Gycklaren kör tvärs över vita duken, skrattar, svänger sin
barett, försvinner.
De båda pudlarna med hängande tungor, ligga som remmar
utmed marken.
Liljeholmen, januari 1917.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
