Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nog te sig gubbar bra löjliga på friarestråt. Men den
rackargubbens frieri var så i stil med hans förflutna, att man
nästan tyckte, allt var som sig borde. Vad han ägde och
hade, stort och smått var ju alltsamman förfallna panter.
Skulle han verkligen skaffa sig en hustru, så borde bort
förstås också vara en förfallen pant. Hurra för mästerman!
Han kan sitt geschäft!
Men hur skulle det gå? Vad Tora beträffar, så kände
man henne som en ordhållig tös. Och att fästmannens
beteende stuckit hennes stolthet, kunde man nog förstå. Om han
inte vore karl att reda ut affären så vore hon nog i stånd
till att på trots ge gubben sitt ja. Allt hängde således på,
hur Knut skötte sig. Och snart ryktades det, att den ömklige
och ömkansvärde fästmannen skötte sig som en hel karl. Han
hade sökt sig uppåt landet som skogsarbetare och det
berättades de vidunderligaste ting om hans framfart i skogarna.
Där ramlade furorna som käglor till höger och vänster
och Knut svängde yxan med sådan iver och kraft, att man
gott kunde veta, vem han tänkte på, då han utdelade huggen.
En lördagskväll kom han ned till staden - ville väl ändå höra
något nytt om sin stackars »pant» och begav sig till »Goda
Hoppsudden». Men mutter visade honom utan krus dörren.
Då slog han några slag kring mästermans hus - på
vederbörligt avstånd dock, ty han ville icke möta Tora, innan
han kunde göra rätt för sig. Värden på »Cap Devil» sökte
locka honom till sitt näste, men Knut vände honom ryggen.
Hos mäster Eneman timade emellertid märkliga händelser,
som gåvo skvallret nog att syssla med på den kanten. Så
snart mäster sängt dörren om sig och flickan, förde han
henne in i salen, där alla hans panter förvarades. Han tänkte
väl att han skulle blända flickan med all sin rikedom. Så gick
han från fönster till fönster och öppnade luckorna. Så
småningom kom då hela den brokiga samlingen i dagen och mäster
gnuggade förnöjd sina händer. Det var en vacker syn, tyckte
han; och med girig förtjusning plockade han fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
