- Project Runeberg -  Film /
72

[MARC] Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Därför svarade han endast med en axelryckning och med
sin allra mest föraktfulla min. Vad angick honom folks prat?
Men den illistiga flickungen fortsatte:

- Nog förstår jag att han inte bryr sig om folks prat.
Men skulle han få lust att ta sig en hustru, så blir det en
annan sak. Jag till exempel, skulle då aldrig följa honom i
kyrkan med mindre än att han bättrat på sitt rykte en smula.

Nu tappade mäster både kniv och gaffel. Kors i all sin dar,
satt inte flickungen där och talade i förtäckta ordalag om
giftermål! Redan första kvällen! Det steg en blodvåg till
hans huvud, som kom kammaren att snurra runt med
mästerman. Men försiktig och klok karl, som han var sköt han
in en liten fråga:

- Så gott rykte kan jag väl aldrig få, att du vill följa
mig i kyrkan?

Där satt flickan och smålog med den glittrande blicken
under halvt nedslagna ögonlock, just så blyg som det är
anständigt att vara vid ett frieri. Så såg hon honom in i ögonen
och svarade:

- Åh, den saken ska jag nog sköta, om bara mäster ger
mig fria händer.

Det blev honom för mycket - han ryckte till sig sin hatt
och rusade på dörren. Men längre än utanför porten kom
han inte; där blev han stående en stund. Så vände han
tvärt om, gick in i kammaren, tog flickan kring handlovarna
och tvingade henne att se sig in i ögonen. Han sade:

- Menar du, vad du säger, så nog ska du få fria händer!

Åh kors så blyg hon blev och så vackert hon log! Men
när nu mäster ville draga henne närmre intill sig, gjorde hon
sig hastigt lös. Och i det hon såg på honom med leende
blick, sade hon:

- Ja bara nu mäster menar på mitt sätt!

Försvann ut i köket. Mäster stod kvar och rev sig med
båda händer i håret. Nog var han klok, men särskilt klok
på flickor var han ju inte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:13:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjbfilm/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free