Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snubblade han över ett rep, som lömskt spants upp en fot
över marken. Gubben tog ett väldigt skutt, såg sig
förgrymmad om efter gärningsmannen men spillde ingen tid på
efterforskningar. Inte långt efter måste han ånyo rädda sig med
ett hopp - den gången var det en hink slaskvatten, som
hävdes ut genom ett fönster. Äntligen kom han ut på vägen till
»Goda Hoppsudden». Några halvvuxna pojkar sparkade boll
på fältet. En välriktad spark skickade den smutsiga bollen
mitt i ryggen. Gubben försökte se över axeln om han blivit
smutsig, men i detsamma skyndade en sjöman beställsamt
fram och började borsta. Flera andra kommo till, fjäskade
hjälpsamt omkring honom. Men var och en hade ett gammalt
pantkvitto som han med en nål fäste i rocken så att slutligen
hela ryggstycket täcktes av fladdrande pantsedlar. Gubben
anade rackartyg och skyndade vägen framåt, följd i
gåsmarsch av sjömännen. På värdshusets trappa stod mutter.
Gubben hälsade, bjöd henne artigt och kruserligt
buketten, men strax därpå vände han sig om för att se efter
följet. Då brast mutter i skratt, så befängd såg han ut med
sina kvitton. Eneman upptäckte orsaken till hennes munterhet
och rusade ursinnig in i förstugan. Mutter lugnade honom
och befriade honom från lapparna. Så steg han in till Tora.
Hennes allvarliga och tungsinta min gjorde honom så förlägen
och beklämd att han stannade vid dörren. Tora måtte själv
gå fram till honom och taga buketten ur hans hand. Och
när han tog fram presenten och hängde halsbandet kring
hennes hals visade hon så mycken glädje och tacksamhet,
som hon förmådde att visa.
Under tiden samlades allt vad sjöfolk hamnen hade på
mutter Bomans gård. Det blev ett stoj och leverne! Någon
ropade: »Brudparet ut!» och strax togs ropet taktfast upp
av alla munnar. Mutter på trappan försökte göra sig hörd,
men kom ingen vart. En sten slungades in genom fönstret
till Toras kammare. Då rann sinnet på Samuel Eneman:
han tog stenen och slungade den mitt in i folkmassan. Nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
