Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mellan åldermannens hus och borgmästarens fanns en
obebyggd tomt. Till fru Ursulas behag lät nu mäster Anton
inhägna den med en hög mur och förvandla den till en
ljuvlig trädgård. I muren fanns en gallergrind, som öppnade
sig åt gatan. Dock begagnades grinden sällan, ty från ett
burspråk, som gränsade till fru Ursulas och mästarens
sovkammare, ledde en i grönskan halvt dold trappa ned i
trädgården. På borgmästarhusets gavel fanns ett fönster,
vettande åt trädgården, och ehuru husväggen i övrigt doldes
under en tät vintergröna, hade dock fönstret lämnats fritt,
på det att de båda värdiga männen måtte kunna samspråka
från hus till hus och sålunda utan besvär stämma sina möten
på rådhuskällaren. Genom detta fönster kunde också herr
borgmästarens son stämma möte med fru Ursula. Och då
han var en vig och smidig yngling, tog han sig från fönstret
med lätthet ned i trädgården.
Nu får man icke tro, att dessa möten ägde rum utan
mäster Antons vetskap. Tvärtom voro de honom väl kända och
väl sedda. Ty ynglingen, vars namn var Bertrand, tedde sig
i allo som ett mönster av vett och dygdiga seder. Vidare
såg mästaren i honom blott en pilt, som väl genom sin artighet
och sina bokliga kunskaper förmådde bereda fru Ursula
någon förströelse men som i sin spädhet aldrig skulle kunna
väcka ömhet av annat slag än den moderliga eller systerliga.
Slutligen var trädgården, som låg blottad för de båda husens
fönster och delvis även för gatan, det olämpligaste ställe för
en hemlig kärlekshandel. Mästaren bedrog sig själv, sägande:
Bedragare söka smygvrår och under Guds klara himmel sker
intet bedrägeri.
Det begav sig en sommardag, att fru Ursula fram emot
solnedgången trädde ut i örtagården. Och fanns där en bänk,
snidad av mäster Anton sålunda, att ryggstödet var i form
av tvenne änglar, som tycktes uppbära sätet, men däröver
syntes en avskyvärd demon, som med hånfull och illslug
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
