Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vidare Bertrand som med handflatorna hårt tryckta mot ögonen
sökte befrielse från att möta fru Ursulas blick, sökte befrielse
från att se hennes ofärd och nesa.
Åldermannen i S:t Lucasgillet, den värdige och vänsälle
mäster Anton, är död, mördad av sin hustru. Porten till
hans hus öppnas och herr borgmästaren med gyllene ked
på bröstet och med det korta svärdet i hand kommer till
synes. Bakom honom fru Ursula och knektarna. Men ur
mörkret strömmar emot dem skenet från hundratals lyktor,
facklor och bloss. Och varje lykta, varje bloss, varje fackla
bäres av en upprörd, rasande, förblindad människa, som med
ropande, vidöppen mun kräver hämnd. Det ohyggliga dådet
skall straffas.
Hopen tränger sig upp mot väggen och trappan. Herr
borgmästarens myndighet kommer till korta, svärdet vrides ur
hans hand och han ryckes ned. För en kort stund står
en ung smidig gestalt med dragen värja i handen som det
enda och bräckliga värnet mellan fru Ursula och hennes domare
och bödlar. Men värjan brytes, slaget från en kraftig näve
fäller fru Ursulas riddare.
Och fru Ursula står på tröskeln till sitt hus, fängslad, utan
skydd, utan undflykt. Framför henne är natten och i natten
döden. Den skrämmer henne icke. Hur skulle den kunna
skrämma henne? Vilken barmhärtig tillflykt kan bjudas henne
om icke döden? Nej, den skrämmer henne icke. Och ej för
att undgå den, ej för att mildra sina bödlar slungar hon
emot dem sitt trotsiga samvetes dom: Oskyldig! Där hon
står bland oroligt vajande, flammande facklor liknar hon
mindre en brottsling än ett helgon, som ännu på bålet
bekänner sin tro.
Oskyldig! Jag svär vid Jesum Christum -
Och se! På trappan bredvid henne dyker fram ur mörkret
en ny försvarare - men ack, huru bräcklig, huru ömklig! En
tiggarmunk i sliten kåpa, utan vapen, maktlös. Dock -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
