Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gående nedför trappan. I handen höll hon en bok och var
det hennes avsikt att alldeles som vanligt fördriva någon stund
med läsning i trädgården. Ej heller gjorde åsynen av de
uppretade människorna något intryck på hennes stolta och
trotsiga sinne. Utan att ägna dem stort mer än en föraktfull
blick trädde hon fram till bänken, satte sig till rätta och
öppnade boken. Men männen på gatan skakade förgäves
grinden och sökte tillhyggen för att bryta sig in.
Under tiden hade herr borgmästaren skyndsamligen låtit
kalla åldermännen i stadens skrå och gillen till rådhuset
för att de tillsammans måtte söka och finna något botemedel
mot den nya oron. Och sedan de värdiga männen tagit plats,
infördes några munkar från Vårfruklostret, vilka med from
skräck skildrade undret. Vid denna berättelse mörknade
åldermännens ansikten och hårdnade och blevo liksom skurna
i gammalt trä. Nu infördes mästarens lärlingar och några
andra av upploppets anstiftare. Och en av lärlingarna begynte
ropa: Gudsdom! Gudsdom! Borgmästaren lyfte sina händer
för att nedtysta det förfärliga ropet, men även munkarna
begynte ropa: Gudsdom! Gudsdom! Ännu en gång sökte
borgmästaren tysta ropet. Då reste sig de äldste som en man och
krävde, att fru Ursula skulle underkastas gudsdom och
eldprov. Så blev ock beslutat.
Men i fru Ursulas trädgård hade sakerna tagit en elak
vändning. Några kastade stenar över muren, andra bände
med grova störar på den sviktande grinden. Fru Ursula
själv tycktes detta inte bekomma, utan satt hon helt lugnt
på sin bänk och lyfte icke blicken från boken. Nej, icke förrän
herr Bertrand, tvingad av hopens vildhet och seende att fru
Ursula med flit utsatte sig för dess grymhet, svingade sig
ned från sitt fönster och med dragen värja steg fram mot
grinden. Då såg fru Ursula upp från boken och lyste hennes
ansikte av en sällsam lycka. Och var hon så obekymrad om
faran, som om det för denna kvinna, kyld och stelnad i en
gubbes omfamning, ej funnits större ting än kärleken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
