Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Felix höjer ögonbrynen, han är häpen samt något snopen.
Även indignerad. Han har helt naturligt känt en viss svaghet
för den vackra flickan som han räddat, och att nu se henne
så villigt låta sig slutas i den gifte buffelns armar smakar
honom inte bra. Men så spritter han till och grips av en
instinktiv förskräckelse.
Dörren till vinterträdgården har öppnats och fru Marten
har stigit in. Hon går några långsamma, tunga steg framåt
med blicken sänkt, så ser hon upp och stannar liksom
ofrivilligt. En liten blixt av överraskning och förskräckelse far
över hennes ansikte, så blir det åter lugnt.
De båda famnas och kyssas. Så vrider mannen på huvudet
och upptäcker sin hustru. Han släpper då sitt tag i den
andra kvinnan, men det sker varken snabbt eller skyggt utan
med en butter trygghet, som blott uttalar att han är
förargad över att ha blivit störd. Kvinnan är om möjligt ännu
mera lugn, hon ordnar något i sin toalett, som kommit i olag,
så sätter hon ena handen i sidan och betraktar sin rival med
oändligt överlägset förakt.
Hustrun går med orubbat lugn fram till stolen på vilken
pälskappan ligger: jag kom för att hämta den här, säger hon
förklarande. Hon tar den och ska sätta den på sig. Den är
tung och besvärlig och hon är trött och den andra kvinnan
betraktar henne med ett leende som blir alltmer utsökt elakt.
Så skyndar hon fram och hjälper henne på med kappan:
Min kära vän, säger hon, ansträng dig inte, det är så skadligt
för dig. Utan att ändra en min tackar den sjuka med en
liten huvudböjning och hon går, tungt och trött som hon
kom, förbi mannen som står och tittar buttert under lugg
och lämnar bakom sig den segerstolta rivalen.
Felix, som osedd bevittnat uppträdet är tiofalt mer
upprörd därav än någon av de agerande. Han står på språng
som om han i nästa minut ville ingripa. Men hur?
- Vad i himlens namn försiggår här? Hur är det möjligt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
