Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hals, det är ett ljust och lyckligt ögonblick för dessa två. Men
det varar inte länge.
I herrummet sitter Inez på bordskanten i en nonchalant
ställning, röker en cigarrett och småler likgiltigt och överlägset.
Även fru Marten småler, men det är ett skälvande, ansträngt,
tvekande leende. Hon står framför sin man och ber om
någonting, hon försöker att ta det en smula skämtsamt väl
vetande att det är enda möjligheten. Och han tar det tills
vidare humoristiskt fast på sitt björnaktiga sätt: vad du är
dum, säger han, tror du inte jag kan? Gå bara ur vägen så
ska jag allt visa dig. Och han gör en gest med revolvern
i hand.
I andra ändan av rummet står Pysen uppställd mot väggen.
På hans huvud ligger en apelsin. Han är inte rädd, ty hans
förtroende för faderns skicklighet är obegränsad och moderns
ångest endast förbryllar honom. Marten vill göra sig fri från
hustruns övertalningar och går ett par steg på sidan om
henne. Men hon följer efter och hennes böner bli nu
allvarligare och hennes ängslan växer.
René och Felix lyssna till ordstriden från herrummet:
- Vad är det nu igen, undrar René, vad har han nu
hittat på. De lyssna och Felix konstaterar att han begått ett
stort misstag:
- Jag borde inte ha kallat honom för Vilhelm Tell.
Komplimangen var för stark. Eller också whiskyn -
Pysen vid väggen börjar bli ängslig. Moderns oro har
smittat honom. Men om det så gällde livet vågar han inte
vara olydig mot fadern. Han stannar på sin plats, och då vid
en skälvning av kroppen apelsinen är nära att ramla, lägger
han den tillbaka på sin plats.
Men nu har fru Marten förstått att hon inte kommer
någon vart med skämt och väl inte med någonting annat heller.
Hon är vild av rädsla, hon slår armarna kring sin man,
hon ömsom ber, ömsom hotar. Men hos honom börjar vreden
stiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
