Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. På godset i Ryssland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och nu tänder en cigarrett och hans ansikte får ett uftryck
av gammalt lidande och gammalt självförakt. Han svarar:
- Om jag hade ert mod, unge herre, skulle jag inte kunna
se de svaga lida utan att komma dem till hjälp.
Med en långsam rörelse tar Felix honom i armen. Han
vill se honom i ögonen, men tjänaren vänder envist bort
ansiktet. Då släpper Felix sitt tag och försjunker i tankar.
Men på annat ställe i skogen jagar älgtjuren framåt. En
ung drevkarl som står i hans väg söker bemanna sig men
grips av panik och gömmer sig mellan stenarna. Marten
avlossar sin bössa, men då han bommar rusar han fram till
den olycklige drevkarlen, sparkar ut honom ur stenarna och
slår honom med bösskolven.
Hade inte Felix kommit i detta ögonblick hade väl den
stackars karlen blivit ihjälslagen. Utan att använda större
våld än nödvändigt ställer han sig mellan Marten och hans
offer. Den upphetsade husbonden börjar beklaga sig över att
tölpen förstört hela jakten för dem genom att låta tjuren
undkomma. Han tänker slå till igen då Felix håller honom
tillbaka genom att säga:
- Naturligtvis är han en tölp, men du minns väl ordspråket:
skrapa på ryssen och tartaren sticker fram!
Marten har i första ögonblicket ett intryck av att ha fått
medhåll, men så sticker honom dubbelmeningen och han
vänder sig hotfullt till Felix:
- Min bäste herr Europé, du glömmer visst att jag själv
är ryss!
Felix svarar lugnt i det han med road min granskar
Martens jaktdräkt som kommit i en viss oordning:
- Hur skulle jag kunna glömma det?
Det är en lugn utmaning. Han tar utan att förändra min
upp sitt cigarrettfodral och räcker det fram mot Marten,
som ett ögonblick tycks färdig att slå det ur hans hand, men
kuvad av den andres lugn tar han emot artigheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
