Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. På godset i Ryssland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
villrådigt upp på mannen. Så kryper hon helt ner inför rivalen,
fattar hennes kjortel och trycker den till sitt ansikte. Tjänarna
korsa sig på nytt. Och ånyo ropar herr Marten sitt ödmjuka
dig! Men i detsamma raglar han baklänges, ty Felix står
framför honom och det är tydligt att han i nästa ögonblick
tänker kasta sig över det nu fega och skälvande kräket. Men
därav blir intet. Fru Marten träder emellan, hon till och med
skjuter Felix åt sidan, hon har bara en tanke, den att få
mannen att hålla sitt villkorliga löfte.
Och sålunda räddad av sin hustru blir herr Marten åter
stor. Han ler som djävulen själv, han klappar i händerna och
ur mängden av mer eller mindre förvirrade gäster skyndar
några tjänare bort.
I detsamma kommer ett tåg av bondbarn, klädda i sina
granna dräkter långsamt tågande över gräsplan. De sjunga
och strö blommor. Efter dem följer, dragen av två
dvärgponnys en miniatyr av det så karakteristiska ryska
herrgårdsekipaget. Kusu och betjänt äro några parvlar klädda i
vederbörliga dräkter och bak i vagnen sitter, klädd som en ung
godsherre, fru Martens son. Hatten sitter på ett lustigt sätt
lite på trekvart, så att ansiktet till hälften döljes. Det lilla
tåget kommer närmare på gräsplanen.
De mer eller mindre druckna gästerna stirra dels
förvånade dels förtjusta på upptåget. Vilket briljant infall av
Marten! Här presenterar han ju sin son som en äkta ryss i
miniatyr.
Hos modern växla tankarna snabbt. Vad ska hon tro? Har
hennes oro varit överflödig? Är det verkligen ett oskyldigt
upptåg? Hon kan knappast hålla sig från att le när hon
ser parveln sitta där i den vackra lilla miniatyrvagnen.
Men herr Marten betraktar än vagnen, än hustrun och
hans leende är allt annat än lugnande. Nu stannar vagnen och
miniatyrbetjänten hoppar av och räcker unga herrn handen.
Han gör några fubblande rörelser men förblir sittande. Då
raglar Marten skrattande fram, tar pojken i armarna, lyfter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
