Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
cigarrettrökande soutenören har i en hast förlorat sin vanliga
arbetsskygghet och vill endast alltför gärna hjälpa den vackra
flickan, men då han kommer onödigt nära får han en kraftig
armbåge i bröstet. Merethe har dock icke mycken tid över för
den cigarrettrökhostande halunkern ty hennes uppmärksamhet
har fästs vid det gräl, som nu öppet har utbrutit mellan de båda
kvinnorna vid pumpen. Den vidriga kärringen har lagt beslag
på ett klädesplagg, som tillhör fru Inger, Merethes mor, och
hur beskedlig den goda gamla frun är, måste hon dock
protestera. Men hennes protester mötas av sådana grovheter att
hon skyggt drar sig tillbaka.
Då ingriper Merethe. Spröd och liten är hon, ett rö bredvid
den kraftiga kärringen men hon är inte rädd av sig. Hon
sätter händerna i sidorna och ger svar på tal, hon griper i
det omtvistade plagget och i trots av att den förskräckta
modern bakifrån söker övertyga henne om stridens lönlöshet
är hon alls inte sinnad att ge tappt.
Plötsligt blir det ett stillestånd. Merethes tag slappnar, hon
vänder sig långsamt mot det öppna fönstret, hon ler helt svagt
och dock lyckligt, hon sänker blicken, hon lyssnar. Gumman
är inte sen att begagna sig av hennes sinnesfrånvaro för att
definitivt lägga beslag på plagget.
I det öppna fönstret står den Blinde och spelar.
Slinkan kommer långsamt fram ur tunnorna, dragen och
lockad som en råtta av råttfångarens pipa. Det slöa ansiktet
har ett visst vemodigt, smärtsamt lyckligt uttryck, bedövningens
lycka. Bredvid henne står soutenören. Hans ansikte har fått
ett slags gentlemannaaktigt allvar eller kanske snarare
parodien på ett sådant allvar, han kastar sin lilla stump, sätter
med några knyckar sin kropp och sin dräkt i form och ler
artigt mot slinkan, ett leende som hon besvarar på samma sätt.
Vid sophögen står kärringen med den gamla ryggen stödd
mot väggen, hakan i handen, lyssnar, vilar. Den lilla
tiggarflickan tar med nyporna i sin lilla kjortel och dansar, bredvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
